Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Statsförvaltningen - Förvaltningen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsförvaltningen.
äfven från andra håll, sändes tid efter annan s. k. kammarfiskaler,
med åliggande att tilltala brottslige eller otrogne embetsmän samt
försvara kronans och enskilda personers rätt och bästa. Från en sådan
kammarfiskal, Samuel Croell, har man en ganska bedröflig skildring af
tillståndet i Keksholms län år 1649.
Domstolarne läto besticka sig af båda parterna. Domaren
brukade se stinnt på den rättsökande, och genom antalet af de fingrar
denne uppräckte gaf han tillkänna huru många riksdaler domaren
hade att förvänta, hvilka ock sedermera sorgfälligt infordrades. Att
söka upprättelse hos lagman eller landshöfding var fåfängt, emedan
alla embetsmännen höllo tillhopa och skyddade hvarandras prejerier.
Landtdomarne gåfvo landshöfdingen 80 à 90 rubel för hvarje ting och
utpressade sedermera tre gånger så mycket af allmogen. Med
kronoinkomsterna föröfvades det gröfsta underslef, så att landshöfdingen
inkomster voro större än kronans. Den som inom hans län ville blifva
fogde, måste årligen gifva honom en silfverkanna om 100 lods vigt
och dessutom 150 rdr åt länsbokhållaren, hvilken mot särskild
vedergällning uppgjorde fogdens räkenskaper, dem han dock skulle
kontrollera. En pålaga, som föranledde mångfaldiga prejerier, var
sammanskottet till landshöfdingen underhåll under dess resor. Så hade
landshöfdingen Carl Mörner till sin förtäring under en enda natt uppburit
1,293 daler. Äfven måste hvarje inhyseshjon gifva landshöfdingen en
rubel årligen. Generalguvernören, landshöfdingen och
uppbördsmännen hade uppfunnit egna pålagor, hvilkas afkastning de delade sig
emellan. Inspektören öfver lilla tullen i Finland tillät sig de
skamligaste bedrägerier, hvarföre han ock hade allt i öfverflöd och lefde på
stor fot.
Den frimodige fiskalen, som vågade draga fram sådana missbruk,
blef derföre utsatt för mycken förföljelse, hvari, till föga heder för Brahe,
äfven han deltog. På hans föranstaltande blef Croell häktad, men
återfick genom särskild kunglig resolution sin frihet. I den
undersökning, hvilken hans berättelse föranledde, voro dock alltför högt
uppsatta personer invecklade, att den kunde föras med vederbörligt
eftertryck. Den hvilade länge i hofrätten och blef slutligen nedlagd.
I allmänhet synes rättsväsendet i Finland befunnit sig i alltför
klent skick, och synnerligast klagades öfver underdomstolarna.
Lagmans- och häradshöfdingeembetena innehades af rikets högre
embetsmän, hvilka uppburo inkomsterna, men läto embetet skötas af illa
lönta och ofta oskickliga personer, dem hofrätten icke sällan måste
erinra om lagens^ första grunder. Derför yrkade ock hofrätten ifrigt vid
inrättandet af Åbo universitet, att lärare i lagfarenheten der måtte
förordnas, hvarigenom flere bland landets ynglingar kunde uppmuntras
till studier häri, samt föreslog att dessa studerande skulle tillåtas så->
som auskultanter bevista hofråittens sessioner ocK gå tvistande parter
tillhanda såsom sakförare. De skickligaste ville hofrätten sedermera
befordra till domarebefattningar.
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. hilt. V. 3*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
