Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - Pimentelli - Ulfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
Chr is tina.
sex ståtliga hästar, blef honom förärad af drottningen, i hvars sällskap
han ständigt syntes. När hon vistades på Jakobsdal, uppehöll sig
Pimentelli der äfven, och när hon sedermera reste till Upsala,
medföljde han likaledes samt fick sina rum i slottet under drottningens,
som med honom tillbragte qvällarna, stundom halfva nätterna.
Slutligen kom likväl från Spanien förnyad befallning till Pimentelli att
lemna Sverige, och han kunde icke dröja längre att efterkomma den.
Dessförinnan gaf honom dock drottningen i Maj 1654 åter en
afskedsfest, hvarvid uppfördes ett s. k. värdskap, i hvilket alla deltagarne
uppträdde i åtskilliga förklädnader. Från klockan 8 till 2 på natten
varade dansen, hvari drottningen deltog först såsom zigenerska och
sedermera som en behagsjuk borgarehustru. Vid omklädningen
lemnade hon Pimentelli en dyrbar diamantring att förvara, till dess hon
begärde den tillbaka, och när han efter balettens slut ville återställa
den, bad hon honom behålla den såsom ett minne af zigenerskan.
Ringen ansågs värd öfver 8,000 rdr. Sedermera stannade Pimentelli
hos drottningen till klockan 4 på morgonen, och klockan 5 skedde
hans afresa. Utom ringen hade en mängd andra rika gåfvor äfven
nu blifvit honom förärade, och i Sverige påstod man, att han kostat
landet mera, än om hans konung hitsändt en fiendtlig här af 50,000
man.
En annan utländning, hvilken samtidigt med Bourdelot och
Pimentelli stod högt i Christinas gunst, var danske rikshofmästaren och
tyske riksgrefven Corfitz Ulfeldt. Han hade varit Christian IV:s
gunstling och blifvit gift med konunge ns mest älskade dotter, hade af tyske
kejsaren blifvit utnämnd till riksgrefve och efter Christian IV:s död,
jemte de tre öfrige embetsmännen (kanslern, riksmarsken och
riksamiralen), utöfvat riksstyrelsen till dess den aflidne konungens son
Fredrik III blifvit väld till hans efterträdare. I denna interimsregering hade
Ulfeldt varit den verkligt styrande, men utöfvat sin makt på ett sätt,
som gjort honom föga omtyckt. På hans anstiftan hade danska
riksrådet affordrat den nye konungen en försäkran, som väsentligt
inskränkt hans makt; men så snart Fredrik III funnit sig befästad i
konungadömet, hade det ock varit slut med Ulfeldts inflytande. På
sina ovänners anstiftan blef han beskyld att hafva sökt förgifta
konungen; men då den, som framkastat denna beskyllning — en lättfärdig
qvinna i Köpenhamn, som stod i nära förhållande till en af Ulfeldts
kända fiender — ej kunde bevisa densamma, blef hon dömd till
döden och afrättad. Ulfeldt ansåg likväl rådligast att ej utsätta sig för
nya anfall af sina många ovänner, utan smög sig under en natt, med
sin hustru och sina äldsta barn, ur Köpenhamn och tog sin tillflykt
å ett holländskt fartyg, som förde honom till Holland, dit han förut
öfversändt största delen af sin flyttbara egendom. Från Holland
begaf han sig, åtföljd af sin hustru, till Sverige, dit han ankom i
September 1651. Genom Magnus De la Gardie anhöll han hos Christina,
som för tillfället ej var i Stockholm, om hennes beskydd, men innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
