Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - Christinas svenske gunstlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas sista regeringsår. 191
Från 1646 till 1652 hade Magnus Gabriel De la Gardie varit den
egentlige gunstlingen, hvilken drottningen äfven lemnat ett betydande
inflytande på regeringsärendena, men under sistnämnda år öfvergick,
såsom nyss är visadt, ledningen af dessa till Axel Oxenstierna, och
den personliga ynnest, drottningen under hela den nämnda tiden visat
grefve Magnus, började mer och mer öfverflyttas på tvänne andra unga
män, som nu uppträdde vid hofvet.
Clas Tott, den ene af dessa, son till den å sid. 201 om tal te
»Gustaf Adolfs snöplog» Åke Tott och dottersons son af Erik XIV,
hade under året 1651 börjat visa sig bland drottningens omgifning och
der gjort sig bemärkt genom sitt vackra utseende, sin fina belefvenhet
och sin ovanliga färdighet i alla ridderliga öfningar. Dessa egenskaper
ådrogo sig mer och mer äfven drottningens uppmärksamhet, och nu
följde det ena ynnestbeviset efter det andra. Innan han ännu fylt
sitt tjuguandra år blef han i Mars 1652 upphöjd till grefve, för faderns
förtjenster, såsom det hette, samt erhöll till grefskap Ny Carleby socken
i Österbotten om 89 hemman. Följande året blef han först öfverste
kammarherre hos drottningen, så riksråd och derefter capitaine-major
eller chef för kungliga lif- och hustrupperna, samt år 1654 kansliråd
och riksstallmästare. I början af året 1654 ämnade Christina föreslå
honom till tronföljare, i händelse Carl Gustaf skulle aflida utan
manliga arfvingar. Totts härstammande på mödernet från Wasa-ätten skulle
anföras såsom skäl att till sådan värdighet föreslå honom, och han
skulle derefter antaga titel prins af Wasa samt föra Wasaättens
sköldemärke. Hon gjorde ock, likväl utan att nämna Totts namn, en
framställning till rådet om bestämmande af en efterträdare åt hertig Carl
Gustaf, i händelse af hans frånfälle utan någon son, på det icke riket
måtte råka i samma villervalla, som man genom hans utväljande velat
förekomma; men rådet ansåg, att man ej borde sträcka sin omsorg för
framtiden allt för långt, utan öfverlemna åt hertigen vidtagandet af en
sådan åtgärd, derest den framdeles kunde finnas behöflig. Att nu
påtruga honom en i förväg bestämd efterträdare, ett slags medregent,
kunde icke vara för prinsen behagligt och lätt störta riket i olyckor,
långt större än man genom ett sådant steg velat förekomma. Härmed
var detta förslag förfallet, men Christina ville nu i stället göra sin
gunstling till hertig för att ändock gifva honom en värdighet närmast
tronföljarens. Hon insåg likväl, att det icke gerna gick an att gifva
en sådan utmärkelse åt en person, som endast hade att åberopa sin
härkomst och sin fars förtjenster, utan att tillika förläna samma
värdighet åt de både genom börd och egna förtjenster mest framstående
männen i riket, och hon erbjöd derföre den hertigliga värdigheten
äfven åt Axel Oxenstierna och Per Brahe samt deras efterkommande.
Oxenstierna tackade för den stora heder hon ville visa honom och hans
hus; men dylika upphöjelser voro staten till allt för stor tunga, och
han måste derföre undanbedja sig densamma. Han ansåge sig äfven
ej kunna gifva bättre råd, än att de redan införda, allt för kostsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
