Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Den messeniska smädeskriften - Rättegången mot Messenierne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
Följande dagen kallades alla sekreterarne i kansliet till drottningen,
då den, hvars stil igenkändes på den till prinsen stälda utanskriften,
förklarade sig hafva skrifvit den på en väns anmodan samt, ålagd att
uppgifva hvilken denne vän var, nämnde den yngre Messenius.
Drottningen misstänkte likväl fadern vara den verklige författaren och gaf
derföre befallning om bådas häktande, hvilket ock genast verkstäldes.
Den yngre Messenius, förd inför drottningen, sökte i början neka,
men då drottningen förehöll honom hans fräckhet att förneka sin
handstil, hvilken så många bland de närvarande kände, brast han i gråt,
kastade sig för hennes fötter och bad om nåd. Han bekände sig hafva
författat skriften, men ingen annan hade haft någon del deri eller
kunskap derom. Drottningen lät afföra honom till hans fängelse och hemta
fadern, för hvilken hon visade skriften och frågade, om han kände
stilen. Han nekade, men nödgades, på förnyad förfrågan, erkänna att
den liknade sonens, tilläggande, att om denne inlåtit sig i något
förräderi, vore han, fadern, dertill oskyldig och skulle vara den förste att
fälla honom. Härefter blef äfven han återsänd till sitt fängelse och
sträng befallning utfärdad, att han och sonen skulle förvaras i särskilda
rum utan all gemenskap med hvarandra eller med någon annan.
Följande dagen, den 14 December, hölls i rådkammaren
undersökning med de fångne både för- och eftermiddagen, samt fortsattes
den 15, 16, 17 och 19. I undersökningen deltogo riksråden Johan
Oxenstierna, Magnus Gabriel De la Gardie, Gustaf Bielke och Johan
Berndes, samt den 15 December äfven rikskanslern, dessutom
sekreterarne Nils Tungel, Johan Silfverstierna, Anders Gyllenklou, Johan
Stiern-höök, Peter Coijet, Olof Wallenstedt och Gustaf Taubenfeldt.
Protokollet fördes af Stiernhöök, hvilken äfven tjenstgjorde såsom
kronoåklagare. Vid förhöret med den äldre Messenius den 17 December var
drottningen sjelf närvarande. Anmärkningsvärdt är, att Magnus De la
Gardie, som var en bland de i smädeskriften värst anfallne, likväl hela
tiden deltog i undersökningen. Rikskanslern, äfven bland de anfallne,
var, såsom nyss nämndes, blott vid ett tillfälle närvarande och då
endast vid undersökningen med den äldre Messenius, hvarvid han röjde
samma lugna värdighet, som alltid utmärkte honom, hvaremot Magnus
De la Gardie genom mer och mindre sannfärdiga uppgifter, att sonen
redan bekänt, sökte locka fadern till bekännelse och i allmänhet icke
iakttog den lugna oveld, hans upphöjda samhällsställning bort ålägga
honom.
Den yngre Messenius, tillfrågad om hvad som förmått honom att
författa och afsända sin skrift, svarade, att han dermed velat för
hertigen upptäcka den fara, som tycktes hota riket, och på detta sätt,
såsom en svensk, hvilken förstod sakerna och ej ville nedgräfva sitt pund,
freda sitt samvete. Han hade tagit sitt beslut och ville derpå våga
lifvet. Med ingen hade han rådgjort, men af sin fader och herr
Christopher i Fors hade han erhållit de flesta uppgifter, som förekommo i
skriften; dock hade ingendera af dem haft någon kunskap om denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
