Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas kröning - Kröningshögtidligheterna - Förlustelser efter kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas kröning.
429
gifven af de förnämsta generalerna till häst. En rangtvist hade
uppstått mellan dem och riksråden, då fältmarskalken Königsmarck och
några andra, som i Tyskland haft höga befäl, ej ville i tåget intaga en
lägre plats än riksråden, hvilka dock af gammalt innehade högsta
rangen näst efter den kungliga familjen. Man hade emellertid slutligen
lyckats ställa generalerne till freds genom denna särskilda plats på
ömse sidor om drottningen. Efter henne syntes arffursten, klädd i
fotsid hermelinsmantel och med hermelinsbrämad hatt samt omgifven
af ett talrikt och lysande följe; derefter enkedrottningen förd af
pfaltzgrefve Johan Casimir och hans måg landtgrefven af Hessen, samt
slutligen de pfaltziska prinsessorna och samtliga damerna tillhörande
hofvet och adeln. Gudstjensten i Storkyrkan förrättades af drottningens
förre lärare, biskop Johannes Matthiæ, och erkebiskop Lenæus satte
kronan på hennes hufvud, sedan hon aflagt konungaeden, som
före-stafvades af rikskanslern. De öfriga regalierna blefvo nu ock till henne
öfverlemnade, hvarefter hon intog en tron midt emot altaret, inför
hvilken rådets samtlige ledamöter knäböjande aflade sin trohetsed,
innefattande äfven att de såsom rikets arffurste erkände hertig Carl
Gustaf, som stod vid tronens sida. Drottningen åkte från kyrkan i en
förgyld vagn, förspänd med fyra hvita hästar och företrädd af en
skattmästare, som kastade en stor mängd kröningspenningar af guld och
silfver bland folket. När drottningen återkom i sina rum, begynte
saluten från skeppen och skansarna, hvilken varade i två timmar.
Sedermera gafs en högtidlig måltid på slottet, och på torget var en
kröningsoxe lemnad till spillo åt folket, för hvilket vin flödade ur flera
springbrunnar, med den vanliga påföljden att en mängd slagsmål
uppstodo, som vid detta tillfälle kostade flera personer lifvet. På qvällen
gafs ett fyrverkeri, som varade till midnatt.
Nästa och derpå följande dag fortsattes festligheterna på slottet,
och under alla tre dagarna »voro ständerna trakterade på riks- och
matsalen ur kök och källare härligen, konungsligen och prydligen».
På tredje dagen aflade samtliga ständerna sin trohetsed, då grefvarne
och friherrarne, knäböjande inför drottningen, begärde och erhöllo
bekräftelse å sina förläningar.
Onsdagen hvilade man, men under torsdagen hölls en ringränning,
der Carl Gustaf visade sig, jemte sitt hoffolk, i praktfull romersk drägt,
och hvarvid man för öfrigt beundrade en prydlig triumfvagn, som gick
af sig sjelf, utan att dess rörelsekraft kunde upptäckas, samt ett berg,
högt som ett hus, föreställande parnassen och på hvilket flera till
sånggudinnor utklädda qvinnor utförde »en öfvermåttan ljuflig musik».
Några dagar senare lät rikstygmästaren, general Wittenberg,
anställa en stor högtidlighet, hvarvid ett särdeles präktigt fyrverkeri
afbrändes, hvilket varade i fulla tre timmar.
Dagen efter denna fest gaf grefve Magnus sin, då på
rännarbanan uppfördes allehanda skådespel, med djur, vagnar, vandrande berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
