Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1650 - Drottningens närmande till de ofrälse stånden - Riksdagens sammanträdande - Brytning mellan adeln och de ofrälse stånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen i6jo.
415
gudstjenst vore gemensamma för alla och att således äfven adeln borde
jemte de öfrige sockenboerne infinna sig i sockenkyrkan. Frågan om
Carl Gustafs erkännande för tronföljare upptog för öfrigt så
öfvervägande allas uppmärksamhet vid denna riksdag, att den om
kronogodsens indragning derigenom undansköts, ehuru den icke oväsentligt
synes hafva bidragit att göra de ofrälse stånden böjda för drottningens
förslag i afseende å hertigen, i hvilken de kunde hoppas att finna ett
stöd mot adeln.
Slöseriet fortsattes emellertid lika ohejdadt, och drottningen visade
sig tillika allt mera sjelfrådig, så att i början af året 1650 häftiga
tvister skola förefallit mellan henne och rådet. Det omtalades äfven att
man vid kröningen ämnade affordra drottningen en försäkran,
hvarigenom hennes makt skulle inskränkas. Kröningen, länge uppskjuten
i följd af kriget och bristande tillgångar, skulle detta år firas, men
genom fortsatt misshushållning voro tillgångarna åter otillräckliga och
ständerna måste således äfven detta år sammankallas.
De samlades i Stockholm den 28 Juni. Svante Sparre var äfven
denna gång landtmarskalk, erkebiskop Lenæus talman för presteståndet,
borgmästaren Nils Nilsson Silenius för borgareståndet och bonden Per
Ersson från Roslagen för bondeståndet. Den 6 Juli voro ständerna
församlade i rikssalen, då rikskanslern uppläste drottningens helsning
till dem och Bengt Skytte hennes proposition. Den innehöll en
begäran om ny utskrifning och om de förra skatternas bibehållande.
Såsom skäl härtill anfördes, att tyska freden ännu ej var fullt stadfästad
och att rikets trygghet derför fordrade de förra rustningarnas
fortsättande.
Vid öfverläggningarna om denna proposition röjde sig allmänt
missnöje inom stånden. Man frågade hvartill utskrifning behöfdes, då
riket nu hade fred med alla makter och krigsfolket var till större
delen afskedadt; hvartill de fem millioner blifvit använda, hvilka vid
westfaliska freden tillfallit Sverige; huru, oaktadt denna stora summa
och de ökade inkomster, hvilka riket erhållit från de i freden vunna
bördiga länderna, de skatter, som endast för kriget varit beviljade,
likväl kunde fortfarande erfordras. Inom de ofrälse stånden började man
alltmera bestämdt yrka, att innan man medgaf skatternas fortfarande,
borde först de afhända kronogodsen återvinnas. De insågo likväl, att
utan drottningens bistånd kunde ett sådant återvinnande ej
tillvägabringas eller adelns makt brytas, och de slöto sig derföre till henne,
utan att beifra eller fästa närmare uppmärksamhet vid, att
kronogodsen blifvit i vida högre grad förskingrade genom hennes slöseri än
genom förmyndarestyrelsens åtgärder. Det ena så väl som det andra
hade ländt till adelns fördel, och mot den riktades nu missnöjet. Den
hade tillvällat sig nästan all rikets jord och ändock undandragit sig en
mängd utskylder, som ålogo de öfriga stånden. Den borde nu tvingas
att återlemna de erhållna kronogodsen och att lika med rikets öfriga
invånare deltaga i skattebördorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
