Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Förmälningsförslag - Öfverläggningar rörande drottningens förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Christina.
han skulle få andel 1 regeringen och hurudant votum han skulle hafva.
Borgareståndets talman trodde majestätsrättigheterna icke böra delas.
Riksens råd kunde hålla hand öfver, att de vid förmälningen ingångna
vilkoren höllos. Första frågan, att drottningen borde förmäla sig, vore
klar; man borde nu öfvergå till den andra, om personen, som dertill
borde ifrågakomma. Riksdrotsen erinrade, att någon man icke borde
drottningen påtrugas. Sådant kunde ju ej ske en enskild person,
mycket mindre en regerande drottning. Vanligen vore en man sin hustrus
hufvud, men här vore hennes maj:t, å embetets vägnar, hufvudet. Här
kunde således endast blifva fråga om hvilket man borde råda
drottningen till. Talmannen genmälde, att borgerskapet icke velat någon
påtruga, utan endast anmäla hvad det af hjertat önskade, samt bad
hennes maj:t för all ting anse rikets väl och bästa, ännu mer än sitt
eget. Riksdrotsen frågade bönderne, hvilka svarade, att de bådo om
detsamma och hoppades, att de gode herrar måtte derom öfverlägga
till det bästa. Då gaf riksdrotsen tillkänna, att drottningen redan
frågat rådet och sagt sig vilja söka hvad för riket var nyttigt. Det hade
nu visat sig, att alla stånden varit af samma mening, hvilket varit
hvad drottningen velat veta. Hennes maj:t hade förklarat sig sjelf vilja
bestämma tid och tillfälle och ville då hafva ett nådigt öga på hertig
Carl Gustaf framför någon annan, efter som hans person är väl bekant
så väl som hans slägt och härkomst. Härvid stannade denna
fråga-för tillfället.
Det var emellertid visst icke första gången, som förslag rörande
drottningens förmälning blifvit bragt å bane och äfven friare anmält sig.
Af ett bref från Axel Oxenstierna till rådet den 4 Februari 1633
finner man, att Gustaf Adolf året förut föreslagit kurfursten af
Brandenburg ett giftermål mellan hans äldste son, kurprinsen Fredrik
Wilhelm, och den svenska prinsessan. Skälen voro, att konungen ej ville
afstå från Pomern, men insåg att han derigenom skulle stöta sig med
kurfursten, hvarföre han hellre ville genom den föreslagna förbindelsen
tillvägabringa ett nära förbund mellan båda staterna. Blefve de med
hvarandra förenade, så vore näppeligen i hela Europa ett sådant rike
att finna och det kunde bjuda hufvudet åt hvem det ville. Förnämsta
hindret var dock religionen, emedan kurprinsen var uppfödd i den
calvinska bekännelsen, hvarföre det skulle göras till ett vilkor för den
föreslagna förmälningen, att prinsen skulle uppfödas i vår religion och
inom Sverige för att vänjas vid vårt språk, vårt folk och våra seder.
Vilkoren i öfrigt skulle blifva, att, om konungen finge med sin gemål
en son, skulle denne behålla Sveriges krona, med Lifland och allt hvad
som blifvit eröfradt i Preussen, men kurprinsen erhålla allt hvad
konungen redan innehade eller framdeles kunde vinna i Tyskland. Finge
åter konungen ingen manlig arfving, så skulle kurprinsen med
konungens dotter få Sveriges krona och tillika efter sin fader blifva kurfurste
af Brandenburg, i hvilket fall ett sådant förbund skulle ingås mellan
båda staterna, att den, som var konung i Sverige, skulle alltid vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
