Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Oxenstiernorna - De tyska fredsunderhandlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Christina.
mål man sökt ernå var således endast till hälften vunnet, men
olägenheterna lika stora, och vinsten kunde på intet sätt anses motsvara
de uppoffringar den å Sveriges sida kostat.
Man finner ock af Oxenstiernas bref till sonen Johan under dessa
år, huru djupt det gick honom till sinnes, att Sveriges fördel icke under
de pågående fredsunderhandlingarna bevakades så kraftigt, som bort
kunnat ske, och huru ifrigt han ålade sonen att ihärdigt fullfölja
Sveriges anspråk i trots af drottningens föreskrifter till Salvius. Dessa bref
vittna äfven i hvilka svårigheter Johan Oxenstierna var försatt i följd
af de stridiga föreskrifterna från fadern och från drottningen. Han
försummade också ej att klaga deröfver, och man kan ej utan rörelse läsa
hur den gamle, sjuklige, för Sveriges storhet och anseende djupt
bekymrade fadern likväl alltid uppmuntrar den klagande att ej tänka på
sig sjelf, utan manligt och högsint verka för sitt fosterlands bästa.
I dessa bref kan man ock följa fortgången af brytningen mellan
drottningen och kanslern. I ett bref från denne af den 2 Januari 1646
försäkrar han sonen, att hennes kongl. maj:t icke är af annan opinion
än han; men i ett af den 13 Mars befarar han, att »någon annan
mening lätteligen kunde få öfvervigten och alltså förvirra hvad som
arbe-tadt vore». Under mellantiden hade således denna brytning inträffat,
men det är alltid med största varsamhet han yttrar sig derom. Så
heter det i ett blef af den 11 April: »Liljeström hafver mig fuller ock
berättat några dina besvär och åstundan; jag ser och märker dem väl,
men hafver det icke så fritt att förändra och böta; önskade af hjertat
att tala med dig, alldenstund pennan inte allt står till förtro», och den
28 November skrifver kanslern: »Tro inte, käre son, att dessa besvär
och difficulteter mig äro obekanta, icke heller att jag annorlunda än
som en väl menande fader dömer derom. Jag känner dina besvär och
estimerar dem, såsom de der dig trycka och dina goda afsigter
förhindra. Personerna, som agera i verlden, enkanneligen de, som mitt
fäderneslands intresse under händerna hafva, känner jag med deras
hu-mörer och afsigter, hafver varit för dem framme och finner ännu
dagligen min del. Hvad hinder och skada riken och regementen deraf
taga, och hvad förtret ett ärligt hjerta och vettigt hufvud deraf tillväxer,
det visar alla dagars förfarenhet, så ock alla historier. Jag kan sjelf
med sanning säga, hade mig Gud, mitt samvete och äran icke
fasthållit, jag hade för sådana orsakers skull längesedan lemnat mitt
embete. Af hjertat önskade jag två timmar tala med dig, att du mig rätt
förstå måste uti det jag betänkande hafver att skrifva; men, käre son,
det är ingen konst att förtryta eller klaga sin nöd, men det är konst
att böta henne. Hvad dig möter, som löper emot kongl. maj:ts och
fäderneslandets tjenst, det sök till att förekomma så vidt du kan och
förstår, och med skäligt sätt och manér. Kan du icke komma fort, så
undanböj olyckan allt det du kan eller sök den att förminska. Är det
så, att vägarne och vädret inte lemna dig stånd, utan föra dig afsides,
så hjelper inte att streta emot. Men när allt annat slår felt, bruka tåla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
