Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas första regeringsår - Klagomål mot landshöfding Thure Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Christina.
I Februari 1645 finner man flera af rådets sammanträden
upptagna af en fråga, som, ehuru i sig sjelf af mindre betydenhet, likväl
kan såsom tidsbild förtjena anföras samt för öfrigt icke saknar intresse,
emedan den dels visar hvad landshöfdingarne den tiden kunde tillåta
sig, dels utgör ett slags förspel till upphörandet af Oxenstiernska
partiets och slägtens öfvervägande inflytande, ehuru saken i och för sig
visserligen icke var någon partifråga eller såsom sådan behandlades.
Riksamiralen Gyllenhielm klagade inför drottningen och rådet, att
hans bokhållare Hans Mårtensson blifvit slagen i handklofvar af
landshöfdingen i Upland, Thure Oxenstierna, son till riksdrotsen Gabriel
Oxenstierna och brorson till kanslern samt yngre broder till Gustaf
Oxenstierna, som nyss inkommit i rådet och sedan 1643 var" gift mec*
en dotter till riksmarsken, äfvensom Thure Oxenstierna sjelf var gift
med en dotter till riksskattmästaren. Hans slägtförbindelser voro
sålunda ganska lysande, och man egnade också i rådet en synnerlig
omsorg åt denna frågas behandling. En undersökning anbefaldes. Rådet
konstituerades till domstol, med riksdrotsen till ordförande, hvarefter
både riksamiralen och herr Thure förekallades, då den förre inlemnade
en besvärsskrift, som af den senare besvarades muntligen, och sedan
båda fått afträda, inkallades den förfördelade bokhållaren att afgifva
berättelse om hvad som förelupit.
Han berättade nu, att han af sin herre, riksamiralen, blifvit sänd
att bevista utskrifningen den 16 Januari, då landshöfdingen utskrifvit
till krigstjenst fyra af riksamiralens drängar. Bokhållaren hade betygat,
att de icke voro försvarskarlar, utan lagstadde till viss lön och arbete,
hvilket han styrkt med en af riksamiralen afgifven räkning å deras lön,
ehuru de icke bodde vid gården; men landshöfdingen hade sagt detta
vara mot kongl. maj:ts utskrifningsordning och förevitat honom, att han
kommit sin herre att underskrifva en »sticksedel», samt hade tillagt:
»Vore du min tjenare, skulle jag straffa dig, att det kändes». Då
bokhållaren svarat: »Straffer den, som det hafver förtjent», hade
landshöfdingen utropat: »Brukar du mun?» och tagit efter sitt spanska rör för
att slå honom, hvarföre bokhållaren skyndat till dörren; men sedermera
hade landshöfdingen låtit slå honom i handklofvar och spänna honom
å bodväggen från kl. 9 till 11, då hans händer varit så klämda, att
en studiosus medicinae, som gått der förbi, hade af medömkan
utverkat hos tjenarne, att de något utsläppt handklofvarne, emedan händerna
börjat mycket svälla.
Sedan riksamiralen och herr Thure blifvit inkallade, upprepade
bokhållaren sin berättelse, då herr Thure invände, att saken angick
mera kongl, maj:t än honom, samt att bokhållaren varit drucken och
spotsk, hvilket likväl af vittnen, som nu afhördes, intygades icke hafva
varit förhållandet. Dock medgaf ett af vittnena att Hans Mårtensson’
tyckts vara något »fåsser». *)
*} Häftig, hetsig — ett vestgöta-ord, se Rietz, Svenskt dialektlexikon. Lund
1867, s. 172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
