Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Ingermanland - Estland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhällsskicket.
299
hade representationsrätt vid svenska riksdagarna; men hela
förvaltningen, rätts- och kyrkoväsendet, landtregeringen m. m. ordnades alldeles
såsom i Sverige och Finland, samt likaså stadsstyrelserna i Nyen och
Narva. Den sistnämnda staden ville Oxenstierna göra till hufvudorten
i Sveriges besittningar öster om Östersjön. Det hörde till hans »castel,
som han byggt i luften», att Sveriges rike skulle hafva två
hufvudstäder, den ena i Stockholm för rikets vestra och den andra i Narva för
dess östra hälft. Minst hvart tredje år skulle Sveriges konung resa
till Narva för att hålla räfst och regering med landet. Hela
landskapet hade för öfrigt under de många föregående krigen mellan Sverige
och Ryssland blifvit förhärjadt och förvildadt, och en ytterlig råhet
var der rådande. En del af befolkningen tillhörde den finska, en
annan den slaviska folkstammen, med olika språk och religion, då den
förra delen bekände sig till den lutherska och den senare till den
gre-giska läran. För att befordra både folkets och landets odling
förlänades en stor del deraf åt svenska adelsmän, så att bland andra Johan
Skyttes friherrskap Duderhoff upptog en sträcka af 5,100 tunnland.
Dessutom blefvo stora områden upplåtna åt utländingar, synnerligast
holländare, hvaraf landet dock hade föga båtnad. Arbetsfolk och åboer
införskaffades dels från Sverige och dels från Tyskland. Landet blef
under åren 1637 —1641 uppmätt och skattlagdt, hvarefter en jordebok
deröfver upprättades och Ingermanland underkastades samma
beskattningssystem, som följdes i Sverige och Finland.
Estland innehade en mera oberoende ställning i förhållande till
Sverige, emedan det frivilligt slutit sig till detta rike och dervid
betingat sig vidsträckta friheter. Adeln i Estland var också ganska
sjelf-rådig och gjorde vid flera tillfällen svenska regeringen bekymmer
genom sin trotsighet mot densamma och den obilliga, icke sällan
omensk-liga behandling den tillät sig mot sina underhafvande. »I estländska
herrar», sade Oxenstierna vid ett tillfälle till en estnisk beskickning i
Stockholm, »ansen adelskapet bestå i att skrifva sturskt mot eder
regering och som tyranner prygla och plåga edra bönder.» Vid Gustaf
Adolfs död ville adeln i Estland söka tillvinna sig ökade friheter och
sände derföre till Stockholm ombud med hotelse att, om dessa
efter-gåfve någon af de begärda nya rättigheterna, skulle vid hemkomsten
»deras kroppar blifva förvandlade till svärdsbaljor». Sändebuden
infunno sig midt under den oroliga riksdagen 1634, men fingo det
besked, att »de ej skulle inbilla sig få nu mera än förr sätta sina
uppstudsiga hufvuden opp», samt varnades tillika att afstå från sitt
okristliga förfarande mot bönderna, synnerligen mot de svenska bönderna
på öarna, som icke voro underkastade estnisk träldom, men ändock
våldfördes af adeln. Varningen tyckes dock ej gjort tillräcklig verkan,
ty några år senare fick regeringen utfärda ett försvarsbref för svenska
bönderna å stora Rågön, hvilka af en estnisk adelsman blifvit
fängslade och spöade, deras kreatur dem fråntagna, en bonde ihjelslagen
och alla befalda att draga från ön. I allmänhet var tillståndet i Est-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
