Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statshushållningen - Deras afhändande under förmyndarestyrelsen - Resultaten af förmyndarestyrelsens statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stats fi ushàllningen.
283
ringen af kronans fastigheter och räntor i långt större skala än hennes
förmyndare, och den största skada, de genom denna del af sin
statshushållning förorsakade riket, var just att åt en slösande regent anvisa
en lätt utväg att hastigt åtkomma penningar.
Om genom frälseköpen kronans årliga inkomster blifvit betydligt
minskade mot erhållande af större summor på en gång, så gjorde å
andra sidan förmyndarestyrelsen allt för att öka och bättre ordna de
öfriga statsinkomsterna. Flera skatter, som från början varit endast
tillfälliga, blefvo under denna tid ständiga, oaktadt förnyade gensägelser
från ständerna och i synnerhet från bondeståndet. Likaså förnyades
äfven bevillningarna vid hvarje riksdag och nya tillkommo.
Genom allt detta hade statsinkomsterna år 1644 blifvit
uppbringade till omkring 6,360,000 daler s. m., hvaraf den ordinarie räntan
med tionden utgjorde ungefär en tredjedel, från att vid början af
förmyndarestyrelsen hafva utgjort hälften af hela statsinkomsten. De
extra-ordinarie räntorna uppgingo nämnda år till omkring en niondedel af det
hela, tullar och acciser till en sjettedel, subsidier till en niondel o. s. v.
Statsskulden, som 1632 hade uppgått till 2,180,045 daler s. m. hade
i början af året 1635 minskats till 707,396. Förlusten af de
preussiska tullarna och nödvändigheten att i följd af de tyska
bundsförvand-ternes affall efter nederlaget vid Nördlingen mera än förut anlita
Sveriges egna tillgångar föranledde åter en ökning i statsskulden, så att
år 1645 denna uppgick till 1,113,198 daler. Man hade under tiden
sålt kronogods för ’1,492,201 daler, och om detta belopp lägges till
statsskulden, så uppgick vid förmyndarestyrelsens slut rikets skuld och
kapitalförlust till sammanlagdt 2,605,399 daler samt hade således efter
12 års ständiga krig och de stora ansträngningarna för anfallet mot
Danmark ökats med endast 425,354 daler, hvilket redan utgör ett ganska
godt vittnesbörd om riksförmyndarnes statshushållning, och ännu
fördelaktigare blifver omdömet om denna, då man besinnar, att under
samma tid, som statsinkomsterna i så hög grad togos i anspråk för
de kostsamma krigen, hade städerna och handeln blifvit upphjelpta,
bergyerken bragta till mångdubbel afkastning, förut öde bergslager
uppodlade och bebyggda, kommunikationsmedlen betydligt förbättrade, ett
nytt universitet jemte flera gymnasier och skolor inrättade samt hela
statsförvaltningen ordnad, alltsammans med högst betydande kostnader.
Att så mycket kunnat uträttas utan större skuldsättning, visar huru
väl regeringen förstod att taga vara på de särskilda statsinkomsterna
och att, om dessa ock höjdes genom ökade skatter, som i samma mån
kändes allt mera tryckande för de talrikare samhällsklasserna, så blefvo
de åtminstone använda till rikets nytta, samt att, hvad man än kan
hafva att anmärka mot särskilda delar af förmyndarestyrelsens
statshushållningssystem, så kan man åtminstone icke beskylla den för
misshushållning, likasom resultaten af systemet i sin helhet vittna, att det
förtjenar vida mer loford än tadel.
Vid erkännandet af förtjensterna i detta riksförmyndarnes system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
