Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rättsväsendet - Lagkommissionen - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
äfven assessor derstädes, sedermera adlad, med namnet Rosenhjelm,
samt Daniel Figrelius, promoverad juris utriusqne doktor vid
rättsskolan i Orleans, borgmästare i Norrköping och sedermera adlad med
namnet Lejonstjerna, hvilka hade att inkomma med förslag till de
författningar, som syntes angelägnast och i synnerhet borde omfatta
rättegångsordningen. Frukten af deras arbeten blef fyra särskilda
lagförslag, aflemnade den 8 Augusti 1643, nemligen en »processus
judi-c i al is eller tingsmåla-rätt, som hållas skall å härads- och
lagmansting», i 23 kapitel; en »processus uti missgerningom och högmålom»,
i 6 kapitel; »om straff i missgerningom och högmålom», i 14 kapitel,
samt »rådstuguprocess» i 15 kapitel, det sistnämnda förslaget författadt
af Figrelius, de tre föregående hufvudsakligen af Stjernhöök.
Dessa förslag innefattande en ny fullständig brottmålslag samt ny
rättegångsordning för underrätterna å landet och i städerna, vittna att
författarne varit män med grundliga kunskaper så väl i hela den äldre
svenska lagstiftningen som i den romerska, samt utgöra ett ganska
vigtigt framsteg i vår lagstiftning. Regeringen fann emellertid steget
alltför vigtigt, att den ville så nära förmyndarestyrelsens slut bära
ansvaret derför, särdeles som förslagen, jemte många förtjenster i öfrigt,
likväl i vissa punkter inneburo en återgång till äldre lagstadganden,
som icke längre öfverensstämde med de föreställningar, hvilka under
en senare tid utbildat sig. De fingo derföre hvila tills vidare, men
hedra emellertid sina författare, och då man varit så angelägen att åt
efterverlden bevara minnet af dem, som segrat på slagfältet, bör man
ej heller förgäta deras namn, som vunnit de mera fruktbärande segrarne
inom lagstiftningens område. Det nu anförda visar för öfrigt, att
förmyndarestyrelsen icke varit overksam äfven inom detta område, om
också förbättringarna inom rättsväsendet ej voro så framstående som
inom de särskilda grenarna af den egentliga statsförvaltningen
Krigsväsendet.
Under de långvariga krigen och under ledning af tidehvarfvets
största härförare hade svenska krigsväsendet under Gustaf Adolfs
regering fått sådan utbildning, att Sverige i sjelfva verket blifvit en
krigarestat och var såsom sådan vid den store konungens död den mest
framstående i Europa. Den svenska krigshären hade genom och under
Gustaf Adolf blifvit ett mönster för alla andra och en skola för
utbildning i krigskonsten, ifrigt eftersträfvad af alla, som sökte en sådan
utbildning och icke af särskilda förhållanden till Sveriges fiender
förhindrades att begagna denna skola. På Sveriges krigsmakt berodde ock
helt och hållet dess ställning såsom stormakt, hvilken icke stod i väl
afpassadt förhållande hvarken till dess folkmängd eller dess tillgångar i
*) Jfr Posse, Bidrag till svenska lagstiftningens historia. Stockholm 1850, s.
61—75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
