Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksstyrelsen i allmänhet.
221
den 14 Mars 1633, der »fröken Christina, salige kongl. maj:ts konung
Gustaf den andres och stores dotter», förklarades för Sveriges, Götes
och Wendes utkorade drottning och arffurstinna, samt konung
Sigismund, hans barn och afföda frånkändes all rätt till Sveriges krona,
medgåfvo ock ständerna, att de fem riksembetsmännen skulle samfäldt
föra regeringen och vara den unga drottningens förmyndare under
hennes minderårighet, dock med råds råde, samt ständernas rätt
oför-kränkt, hvaremot antagandet af den föreslagna regeringsformen i öfrigt
uppsköts, »efter några dertill nödiga instruktioner icke kunnat för tidens
korthet blifva färdiga».
Så väl under som efter riksdagen hade rådet åtskilliga
förhandlingar med pfaltzgrefve Johan Casimir, som under riksdagen tyckts ega
flera anhängare inom de ofrälse stånden och derföre begynte göra rådet
bekymmer. Johan Casimir, grefve af Pfaltz-Zweibrücken, var sedan 1615
förmäld med Gustaf Adolfs halfsyster Katarina, den enda af sina
syskon han egde qvar efter sin broder Carl Philips död 1622, och hvilken
han alltid visat den varmaste broderliga tillgifvenhet samt i hvars vård
han anförtrott sin dotter, alltsedan hennes mor i början af sommaren
1631 begaf sig till Tyskland. Äfven Johan Casimir hade alltid af
Gustaf Adolf rönt mycken välvilja och hade under hans frånvaro i
Tyskland fått sig anförtrodd vården om penningeväsendet och om
tillgångars beredande för kriget. Genom detta konungens fortroende så väl
som genom sin duglighet i allmänhet, sin klokhet och sin flärdfrihet
stod pfaltzgrefven i högt anseende och kunde väl inge oro hos det
om sin myndighet så ömtåliga rådet. Härtill kom att, sedan genom
Christinas erkännande för Sveriges drottning arfsrätt till tronen blifvit
tillerkänd konungadöttrar, så kunde pfaltzgrefvinnan Katarina anses
berättigad dertill, i händelse af drottningens frånfälle utan bröstarfvingar.
Sjelf kunde visserligen Johan Casimir icke intaga tronen, emedan han
icke bekände sig till den lutherska utan till den reformerta läran, men
hans barn voro uppfostrade i den förra, och många funnos derföre,
som ville tillerkänna dem laglig arfsrätt till kronan. Inom regeringen
och rådet visade sig Gyllenhielm och Skytte alltid tillgifne den pfaltziska
slägten och inom den lägre adeln röjde flere mycken benägenhet
för denna slägt, hvaremot högadeln och flertalet inom rådet icke ville
godkänna några anspråk å tronen från dess sida samt gjorde allt för
att hålla pfaltzgrefven och hans barn på afstånd. Man gick i detta
hänseende så långt, att formlig öfverläggning hölls i rådet, om Johan
Casimir skulle tillåtas vara närvarande i rikssalen vid riksdagens
öppnande och om en stol der skulle för honom framsättas eller han få
sitta i ett fönster, såsom Åke Natt och Dag föreslog. Slutligen blef
genom omröstning beslutadt, att hans furstliga nåde väl kunde fä följa
drottningen in på rikssalen, men att någon viss plats der icke kunde
blifva honom tillord nad.
När pfaltzgrefven i Februari 1633 begärde att för sin förvaltning
få aflägga redogörelse inför ständerna, blef sådant afböjdt, emedan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
