Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Clas Fleming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet.
215
född å Villnäs år 1592. Sedan han, i likhet med de flesta svenska
ädlingarne den tiden, under flera års vistande vid utländska lärosäten
utbildat sina kunskaper, återkom han till fäderneslandet, vid 20 års
ålder, 1612 och gick genast till svenska hären i kriget mot Ryssland,
der hans nära mödernefrände Evert Horn då gjorde sig berömd. När
Gustaf Adolf år 1614 ankom till hären, blef Fleming hos honom
an-stäld såsom kammarherre och befordrades till ryttmästare vid Uplands
rytteri 1615. Det var likväl icke vid rytteriet, utan vid flottan, han
skulle mest utmärka sig. Redan vid 27 års ålder blef han 1619 af
Gustaf Adolf utnämnd till underamiral och fick nu det vigtiga
uppdraget att ombesörja flottans iståndsättande, hvilken allt sedan Erik
XIV:s tid varit i ständigt förfall. Att Sverige nu åter blef en aktad
sjömakt, var väsentligen Flemings förtjenst. Under hans ledning blefvo
många nya skepp byggda och de äldre antingen iståndsatta eller
försålda, så att, när Gustaf Adolf 1630 öfvergick till Tyskland, hade han
en flotta af 30 krigsskepp. Under tiden hade Fleming blifvit år 1625
kallad till riksråd och erhållit i förläning godset Ringen i Lifland,
samt 1629 blifvit nämnd till president i räknekammaren och tillika
till amiral. I handhafvandet af rikets penningeväsende, hvilket nu,
under pfaltzgrefve Johan Casimirs öfverinseende, uppdrogs åt Fleming,
fick denne ett nytt fält för sin verksamhet, hvarvid han ådagalade
samma nit, drift och outtröttliga arbetsförmåga, som i afseende å
flottans ordnande, hvilket emellertid fortgick under hans ledning på
samma gång, som han i räknekammaren ledde penningeförvaltningen. I
båda befattningarna var han så högt värderad, att, när
riksskattmä-stareembetet skulle år 1634 tillsättas, han och Gabriel Bengtsson
Oxenstierna erhöllo, såsom redan är nämndt, hvardera 8 röster bland
16 röstande, och att tillika flere bland de väljande dervid yttrade, att
de skulle röstat på Fleming, om det ej varit för flottans skull. När
båda de valde undanbådo sig, förklarade rådet, att Oxenstierna borde
mottaga sysslan, »emedan han var äldst och hade rikskanslerns röst,
samt Clas Fleming ej kunde vid flottan undvaras». Der utvecklade
han ock fortfarande sin ovanliga embetsmannaduglighet. Från
Blasieholmen i Stockholm, der örlogsflottan dittills haft sin egentliga station,
men der det började blifva trångt om utrymme och dessutom eldfara
lätt kunde uppstå från andra byggnader i närheten, flyttades flottan
år 1634 till Skeppsholmen, der en mängd byggnader blifvit för dess
räkning uppförda och allt ordnadt på det sätt, som den tiden ansågs
vara det ändamålsenligaste. Här erhöll ock svenska flottan den
betydande tillväxt och utbildning, som sedermera röjde sig under kriget
mot Danmark åren 1644 och 1645.
Oaktadt bestyren härmed bort kunna tillräckligt upptaga en
persons tid, fick likväl Fleming derjemte ett annat uppdrag, som icke
mindre påkallade hans verksamhet och under hvars utöfning han
åstadkom icke mindre betydande förbättringar. Enligt 1634 års
regeringsform hade Stockholms öfverstyrelse, som dittills tillhört landshöfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
