Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Per Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas f örmyndare.
»179
sonlig öfverlägsenhet, som motsvarade dessa lyckans förmåner.
Framstående män voro emellertid alla Christinas förmyndare, om man ock
ej hos Gabriel Gustafsson och Gabriel Bengtsson Oxenstierna eller hos
Gyllenhielm röjer samma öfverlägsenhet som hos den store
rikskanslern eller hos Jakob De la Gardie och Per Brahe. Alla voro de
mång-bepröfvade män, med rik och mångsidig erfarenhet både i krigiska och
fredliga värf; alla voro de ock lifvade af varm fosterlandskänsla, och
för alla var Sveriges storhet och ära, hvari de sågo dess lycka, det
gemensamma målet.
Christina har i sin här ofvan omnämnda lefnadsteckning, skrifven
1681, åtta år före hennes död, vid en tidpunkt, då hon kunde mera
oveldigt och lidelsefritt, än när hon sjelf var regerande, se tillbaka på
tilldragelserna och bedöma de ledande personligheterna under hennes
ungdom, gifvit följande skildring af sina förmyndare:
»Man förklarade de fem höga riksembetenas innehafvare för mina
förmyndare. Dessa embeten utöfvades då af personer, hvilka jag skall
söka teckna så troget som möjligt, framställande hvars och ens lynne
och personliga egenskaper efter naturen.
Den främste var friherre Gabriel Gustafsson Oxenstierna, riksdrots,
en man med egenskaper, som behaga allmänheten. Han var vänlig,
redbar, omtyckt både af adeln och folket, vältalig efter landets sätt,
med naturlig vältalighet utan studier, ty han egde endast en lätt
anstrykning af latinsk språkkunskap. Han hade varit sändebud till
Danmark, Polen, England och Holland under salig konungens regering,
hade innehaft landshöfdingeplatser och flera andra embeten, hvari han
redt sig väl, samt var yngre broder till rikskanslern och svåger till
riksmarsken. Det var en särdeles hederlig man. Han dog under min
minderårighet.
Grefve Brahe blef hans efterträdare. Han var den främste bland
Sveriges adel, tillhörande en gammal och lysande ätt, nära beslägtad
med vår egen. Han var en ganska duglig embetsmän, hade många
vackra egenskaper, som gjorde honom omtyckt af alla, oaktadt hans
snålhet och någon envishet, hvarför man beskylde honom. För öfrigt
var han en ganska hederlig man. Han var icke okunnig, ganska
skicklig i alla ridderliga öfningar och högst angenäm att tala med, dessutom
egde han i hög grad personligt mod.
Den andre i ordningen var riksmarsken grefve Jakob De la Gardie,
af fransysk härkomst, en duglig man i sitt yrke och personligt tapper,
som gjort riket vigtiga tjenster under salig konungens regering så i
Ryssland som i Polen. Han hade gått steg för steg till
riksmarskvär-digheten, dit hans förtjenst i förening med konungens ynnest bragt
honom. Det var en öppenhjertig man, af medveten duglighet, något
bullersam, utan förställning och temligen pratsam; men för öfrigt en
man, som vid alla tillfällen ganska väl gjort sin pligt. Han hade städse
varit rikskanslerns medtäflare i salig konungens ynnest; men då han
alltid fört höga befäl i krig eller styrt vidsträckta landskap, var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
