Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottning. Christinas ungdom och uppfostran.
157
lärare, den lärde, milde, rättrådige Johannes Matthiæ, omfattade
Christina med mycken kärlek. Han var utsedd till sitt ansvarsfulla kall
redan af Gustaf Adolf sjelf och rättfärdigade konungens val genom den
ovanliga skicklighet, han utvecklade som lärare. Christinas framsteg
voro ock otroliga, och man förvånas vid genomläsningen af de bref,
hvilka hon skrifvit som barn, så väl på tyska som på latin.
Men oaktadt man till en början gaf vika för Maria Eleonoras
önskan att hafva sin dotter hos sig, så var man icke blind för
olägenheterna eller glömde den store konungens önskan. Enligt hvad
Christina sjelf berättar, hade Gustaf Adolf befalt Axel Oxenstierna, att så
snart Christina uppnått den ålder, då hennes förnuft började utvecklas,
skulle hon tagas från modern. Detta skedde också efter rikskanslerens
hemkomst 1636.
Det var den 27 Juli detta år, som beslutet fattades om att taga
Christina från Maria Eleonora och öfverlemna henne till
pfaltzgrefvinnan Katarina. Tolf rådsherrar voro närvarande vid öfverläggningen,
och alla förklarade saken vara en nödvändighet för fäderneslandets
skull, huru mycket det än måtte svida enkedrottningen i hjertat. Vi
anföra Jakob De la Gardies yttrande, emedan det visar föreställningen
i allmänhet om enkedrottningen och hennes dotter.
»Det gör mig af hjertat ondt» — sade han — »att jag till nesa
för enkedrottningen nödgas rösta härom. Vi hafva lemnat unga
drottningen i hennes vård i hopp om förbättring; likväl spörjes motsatsen,
och ju längre, desto värre. Christina upptuktas, om icke till odygd,
dock icke på sådant sätt och bland sådana menniskor, som sig bör,
Hon uppfödes hvarken till gudsfruktan eller till ömhet för
fäderneslandet, läres ej heller hvad till regeringsverket hörer; alltså måste de
skiljas.»
Man måste medgifva, att det ligger en svår anklagelse mot Maria
Eleonora i dessa ord, en anklagelse, som vinner i styrka derigenom,
att den uttalas i en krets af mogna män, utan att någon uppträder
till den anklagades försvar. De beklaga alla, att saken förhåller sig
så, som den gör, men ingen finner bot annorstädes än i en skilsmessa
mellan mor och dotter. Äfven tanken på ett blifvande ansvar och en
framtida efterräkning, om något ondt drabbade den unga drottningen,
kom dem icke att rygga tillbaka.
»Om unga drottningen sedermera dör» — fortfor den gamle
riksmarsken — »skall illviljan visserligen lägga en dylik olycka oss till
last, men sådant måste man icke afse, utan lemna det i Guds hand
under hopp och bön, att han leder allt till det bästa. Hvad sättet
beträffar, bör man först gå till väga med godo; hjelper icke det, så
måste vi göra hvad ed och embete kräfva.»
I samma anda talade Axel Oxenstierna, och beslutet blef det här
ofvan nämnda. Ehuru Maria Eleonora, enligt hvad Johan De la Gardie
anförde vid öfverläggningen i rådet, samma dag yttrat, »det hon gerna
såge, om rådet öfvertoge Christinas uppfostran, och att det då skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
