Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Westfaliska freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
mig till ansvar.» Drottningen skulle, om hon behagade genomse de
gifna förhållningsbrefven, finna, det han icke gjort något, som borde
nämnas söl och oförnuftigt uppförande.
Något derefter skref han ytterligare till drottningen och förklarade,
»att som herr Salvius efter vanan troligen haft den äran att i enskilda
bref underrätta henne om åtskilligt derute, så hade han ansett
öfverflödigt att göra detsamma. Nu ville han dock nämna, att han i fem
veckors tid oafbrutet ifrigt arbetat på freden, men att det just vore
herr Salvius och fransmännen sjelfve, som under allehanda
förevändningar dragit på tiden och hindrat honom att efterkomma den gifna
befallningen».
»Det synes mig» — heter det vidare — »som hade eders maj:t
åt min embetsbroder gifvit ett enskildt förhållningsbref, hvilket ej
öfverensstämmer med det, som blifvit stäldt till oss båda gemensamt; eljest
kunde han icke uppföra sig så, som han gör. Tiden skall det
upplysa. Jag har emellertid velat nämna detta för att ej få skuld för
dröjsmålet, såsom jag fick i eders maj:ts förra handbref, hvilket jag
besvarat, ehuru eders maj:t icke behagat upplysa mig, om mitt svar
framkommit.»
Man ser af tonen i dessa bref, huru djupt grefve Johan fann sig
sårad af drottningens beteende. Han skickade äfven till sin fader
afskrifter af brefven. Af ett bref från denne till den andre sonen, Erik,
som då var guvernör i Lifland, till hvilken han äfven skickade
afskrifter af drottningens skrifvelse och Johans svar, finner man, huru han
upptog saken. »Strax före påsk» — skrifver han— »har hennes maj:t
drottningen skrifvit med egen hand ett bref till ombuden i Osnabrück,
men en skrapa särskildt till min son Johan, såsom du ser af bifogade.
Det är icke svårt att finna, hvem som är upphofvet, och jag hoppas,
att Gud i sinom tid skall träffa honom .... Jag innesluter här kopian
af det svar, som Johan ensam har skickat till hennes maj:t. Det har
i någon mån upprört mig och gifvit anledning till några ord och
utlåtelser mellan drottningen och mig. Genom fältherrens *) mellankomst
och medverkan har emellertid saken blifvit bragt till den punkt, att
hennes maj:t förklarat, det hon icke skrifvit i någon ond afsigt, utan
blott af fruktan, att ombuden allt för envist skulle stå vid sina
påståenden, hvarigenom hela fredsverket kunde brytas, medan hela verlden
ropar på fred .... Sedan förklarade hon sig mycket nådigt mot mig
och de mina, och jag har icke i något märkt motsatsen af henne.»
Ungefär detsamma skref han till Johan i Osnabrück, tilläggande:
»Så skall det nu heta, men orden äro tydliga och klara, och huru de
än vändas, stå de qvar och svida en i ögonen .... För min person
skall jag nog veta finna mig; hoppas ock, att äfven du blifver vid godt
mod den falske sqvallraren till trots. Ett godt samvete är ett dagligt
gästabud; till slut skall ock den goda saken segra och spe komma för
*) Jakob De la Gardies.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
