- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Femte bandet. Christina (1902) /
131

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Carl Gustaf Wrangels fälttåg - Inbrytandet i Baiern - Baiern ingår stillestånd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Gustaf Wrangels fälttåg 1646. 143

fenburg samt tågade på tvänne linier söder ut, Wrangel mera åt öster
utefter floden Jaxt, hvilken, börjande på Schwartzvald, flyter i nordlig
riktning, innan hon vänder sig åt vester och förenar sig med Neckar;
Turenne tågade utefter den sistnämnda floden.

I slutet af Augusti stodo de vid Donau, som Wrangel öfvergick
vid Donauwerth, Turenne vid Lauingen, hvarpå de förenade sig vid
det för oss från Gustaf Adolfs tid bekanta Oberndorf. Här gingo de
öfver Lech, som ej kunde försvaras af de baierska bönderna, och vände
sig mot Augsburg. I nitton dagar lågo de framför denna stad, utan
att lyckas intaga densamma. Ankomsten af erkehertig Leopold
Wilhelm med kejserliga och baierska härarna nödgade Wrangel och
Turenne att upphäfva belägringen.

Erkehertigen, som genom sitt tåg norr ut från Niddafloden
förgäfves sökt locka sin fiende efter sig, hade vid underrättelsen om
Bai-erns fara skyndat söder ut och genom öfra Pfaltz ryckt in i landet.
Nu drogo sig Wrangel och Turenne tillbaka till Schwaben, men
följdes så oförsigtigt af erkehertigen, att de i hans rygg återigen kunde
öfver Lech inbryta i det på försvar blottade Baiern, hvilket härjande
genomströfvades ända fram mot München.

När erkehertigen vände tillbaka från Schwaben, uppehölls han i
fjorton dagar framför Lech, innan han kunde komma öfver floden.
Baierns ställning förbättrades emellertid icke genom erkehertigens
ankomst, ty denne tågade derefter hem med de kejserliga trupperna.
Det uppstod till följd deraf ett gynsamt tillfälle att i grund tukta
Baiern, och Wrangel tänkte till och med förlägga sitt vinterqvarter i östra
delen af landet vid Inn. Men nu vägrade Turenne att följa. Det
skedde på grund af befallning från Paris, der man ständigt fruktade,
att Sveriges öfvermakt genom för mycken hjelp skulle blifva för
Frankrikes afsigter farlig. Inga föreställningar, icke ens af Turenne sjelf,
hjelpte. Fransmännen gingo öfver Lech och togo vinterqvarter kring
Donau i Schwaben. Wrangel måste öfvergifva de vinkande
framgångarna i Baiern och äfvenledes gå öfver Lech. Han lade svenska
hären i vinterqvarter vid Bodensjön.

Vid östligaste hörnet af denna sjö låg mellan bergen staden
Bre-gentz, svårtillgänglig och derför betraktad som en säker förvaringsort
för de dyrbarheter, hvilka befolkningen rundtomkring sökt rädda undan
de genomtågande krigshärarne. Denna stad beslöt Wrangel att taga.
Han visste att förskaffa sig vägvisare, hvilka förde hären öfver bergen,
och sjelfva juldagen 1646 föll staden med ett oerhördt byte — det
värderades till fyrtio tunnor guld — i hans händer. Dermed slutade 1646
års fälttåg.

Baiern ingår stillestånd.

Maximilian af Baiern var missnöjd med kejsaren, hvilken föga
lyssnade till hans råd, och fransmännen gjorde allt hvad de kunde att
skilja honom från Österrike. Sedan detta mål vunnits, fans intet skäl
för dem att låta sin här samverka med den svenska. Det var som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/5b/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free