Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Det andra slaget vid Femern den 13 Okt. 1644 - Freden i Brömsebro den 13 Augusti 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget mot Danmark 164.4. 164
liksom förhoppningarna och medgångarna logo, när han tre årtionden
förut höll sitt dragna svärd öfver Sveriges land. Och bekymren kommo
ej blott från den segrande fiendens sida, utan från hans egna män
och från ensamheten i landets politiska ställning.
De höge herrarne i Danmark ville icke understödja sin konung.
De ville hafva slut på kriget på hvilka vilkor som helst. Den gamle
kungens mod och hurtighet, hans outtröttliga verksamhet för Danmarks
väl tilltalade icke dessa herrar. Till och med då, när hans äldste son
erbjöd sig att lemna sina och sin gemåls juveler och dyrbarheter för
att skaffa behöfliga medel till vidare rustningar och uppmanade
rådsherrarne till efterföljd, svarade herrarne nej. De voro otillgänglige för
hvarje uppmaning till manlig handling.
Och såg konungen sig omkring efter yttre hjelp, så var det lika
fåfängt. Kejsaren kunde icke mera hjelpa, äfven om han velat.
Torstensson gaf honom tillräckligt att göra, såsom vi här nedan skola se.
Icke heller någon af de tyska furstarne dristade sig att företaga något
till Danmarks förmån. Holländarne, hvilka skickat sändebud till
Sverige under loppet af sommaren att medla fred, tycktes allt mer närma
sig fienden, och från England, Polen och Ryssland var intet att vänta.
Med det sistnämnda riket vände sig saken på ett oväntadt sätt till
men i stället för till gagn. Grefve Waldemar hade, då han icke ville
antaga den grekiska bekännelsen, hvilket uppstäldes som vilkor för hans
förmälning, sökt hemligen begifva sig ur Ryssland, men blifvit anhållen
och insatt i hårdt fängelse, der han måst förblifva till czarens död
följande året.
Vårt land visade en motsatt tafla. Här rådde i allmänhet
enig-ket, och kraften gick i hand i hand med lyckan. Ständerna samlades
den 8 Oktober i Stockholm, der den unga drottningen på sin
adertonde födelsedag den 8 December 1644 emottog regeringen. Vi skola
närmare tala härom längre fram, sedan vi afslutat krigshistorien. Här
må vi rörande denna riksdag blott nämna, att ständerna med
beredvillighet åtogo sig förhöjda skatter.
Man rustade sig med ifver till följande årets fälttåg, och äfven
Christian uppbjöd alla sina krafter att rusta sig så godt han kunde.
Men öfver hufvud äro fredsunderhandlingarna det, som för år 1645
drager blicken till sig.
Freden i Brömsebro den 13 Augusti 1643.
Om kriget är icke för år 1645 mycket att säga. På gränsen till
Norge uträttades icke mycket. Hannibal Sehested utmärkte sig liksom
föregående året genom kraft och raskhet, men han kunde dock icke
åstadkomma något, som i väsentlig mån inverkade på krigets gång.
Jemtland återtogs af danskarne redan föregående året och innehades
fortfarande af dem, men Sehesteds anfall på Venersborg i
Vestergötland uträttade lika litet som hans tåg med 9,000 man mot Göteborg.
Denna stad angreps äfven från sjösidan. En flotta af 26 skepp
under Ove Gjedde kom seglande i Maj 1645, men Ankarhjelm kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
