Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Lennart Torstenssons fälttåg - Slaget vid Leipzig den 23 Oktober 1642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slagtt vid Leipzig den aj Okt. 1642.
91
flygeln af Slange, midten af Lilliehöök, Carl Gustaf Wrangel och
Mor-taigne, högra flygeln af Wittenberg. I andra linien fördes venstra
flygeln af Königsmarck, midten af Axel Lillie och högra flygeln af
Stålhandske. Torstensson ledde det hela.
Han hade om aftonen den 22 gått något längre fram »till ett
pass och en djup vattengraf», men hade dragit sig något tillbaka och
intagit här omnämnda ställning, »för att lemna fienden plats och se,
hvad han ämnade företaga». När morgonen grydde, såg man, att de
kejserlige gått öfver grafven under natten och kommit närmare, än man
förmodat. Deras högra flygel, som anfördes af Hannibal Gonzaga och
Bruay, stod ett stycke framför nya Podelwitz, deras midt anfördes af
Fernemond och Camillo Gonzaga, venstra flygeln mot Wittenberg och
Stålhandske af Borneval och Buchheim. Det hela leddes af erkehertig
Leopold Wilhelm och Piccolomini.
Men fienden stod stilla. »Emedan han ej rörde sig ur fläcken»
— skrifver C. G. Wrangel — »ha vi i Guds namn i full slagordning
gått framåt, ehuru vi genom fiendens skrot och kartescher ledo stor
skada (då han bättre kunde rikta, ehuru vi hade flera stycken), tills
vi kommo hvarandra under ögonen; och är så slagtningen begynt.»
Den här omnämnda skadan var betydlig och hade kunnat blifva
än större. En af de första kejserliga kulorna träffade nemligen
Torstenssons häst och »en del af fältherrens pels sköts honom af kroppen»;
samma kula träffade pfaltzgrefven Carl Gustafs häst strax bredvid och
tog af honom hufvudet, dödade vidare en ryttmästares häst och slet
krigsrådet Lars Grubbe midt af samt stannade slutligen i låret på en
fältskrifvare. En annan olycka inträffade under framryckandet, i det
att den tappre Erik Slange, »Sveriges Leonidas», som han kallas med
anledning af sitt försvar af Neuburg vid Johan Banérs återtåg från
Regensburg, träffades af en kula och stupade.
Härigenom råkade den venstra flygeln i oordning, »och
konstap-larne förlupo till en del styckena»; dock lyckades det Königsmarck och
pfaltzgrefven Carl Gustaf att återställa ordningen. Men striden började
på högra flygeln, der Wittenberg och Stålhandske gjorde ett
oemotståndligt anfall på de kejserliges venstra flygel. Här stående ungrare
och kroater togo genast till flykten. Erkehertigen skyndade till stället
och gjorde allt för att uppmuntra de sina och förmå dem hålla stånd.
Det var förgäfves. Hela denna flygel flydde.
Först sedan Wittenberg och Stålhandske störtat fram på denna
sida, kommo vår venstra flygel och brigaderna i midten i handgemäng
med fienden. »Här fäktades på båda sidor tappert.» Men Lilliehöök
märkte, huru fiendens midt blottades genom venstra flygelns flykt, och
han begagnade sig af tillfället samt skickade några regementen ur andra
linien att taga fienden i sidan. De kejserlige sökte draga sig till en
liten skogsdunge, dit erkehertigen skickat sitt lifgarde. Lilliehöök
skyndade sjelf till stället, men träffades dödligt af en kula. »Jag dör gerna»
— sade han till soldaterna — »ty nu har jag visat er vägen, bären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
