Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Rikskansleren i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rikskansleren i Frankrike.
57
till fördel för Frankrike än nederlaget vid Nördlingen. De förnämste
medlemmarne af det evangeliska förbundet slöto sig nu till Frankrike, och
sjelfve hertig Bernhard af Weimar gick i fransk tjenst, dragande med sig
Sveriges förnämsta här i Tyskland. Richelieu behöfde icke längre söka
efter medel att hålla Sverige stången inom Tyskland, detta rikes
öfvermakt derstädes var bruten. Sjelfve den svenske rikskansleren vände
sig nu tiil Frankrike; det var på våren 1635, innan ännu freden i
Prag kommit till stånd.
I April anträdde rikskansleren från Strassburg resan till Frankrike,
förande med sig en svit af 200 personer. I Compiegne, dit han
anlände den 26 April, träffade han hofvet, som då vistades der. Der
liksom öfver allt mottogs han med mycken uppmärksamhet, endast vid
mötet med Richelieu framstack något af denna ängsliga noggrannhet i
afseende på företräde, som vi vid flera tillfällen påpekat.
Rikskansleren besökte kardinalen, sedan han varit hos konungen
och drottningen. Det var förut öfverenskommet, huru dervid skulle
tillgå, nemligen att kardinalen skulle som värd lemna högra handen åt
rikskansleren. Han gjorde så också, men rikskansleren gjorde dervid
en åtbörd, som om han velat afböja denna artighet, och Richelieu var
genast färdig att sjelf intaga högra sidan. De samtalade tre timmar
på latin, men endast om likgiltiga saker.
Först dagen derpå började de allvarsamma underhandlingarna, och
de fortforo under den följande dagen, men då voro också vilkoren för
det nya förbundet färdiga till undertecknande, och den 29 April tog
rikskansleren afsked af konungen och drottningen. Han erhöll vid detta
tillfälle af konung Ludvig en dyrbar gåfva, bestående af en gulddosa
med konungens porträtt, rikt infattadt med diamanter, samt en
diamantring, till ett värde af 10 eller 12,000 riksdaler.
Afskedet mellan Axel Oxenstierna och Richelieu erbjuder oss,
hvad den senare beträffar, åter en tafla af denna för vår uppfattning
löjliga noggranhet att hålla på sin värdighet. Richelieu ville göra ett
afskedsbesök hos den svenske rikskansleren, men visste ej rätt, huru
det skulle gå för sig, utan att hans värdighet deraf på något sätt skulle
lida. Till slut fann han på råd. Klädd i stöflor — något som på
den tiden ansågs mindre höfligt — liksom om han varit stadd på resa,
kom han upp till rikskansleren, hvilken han i förbifarten ej kunde
underlåta att helsa. Denne låtsade om ingenting, lät ock ett och annat
i Richelieus uppförande för öfrigt gå förbi, utan att han fästade sig
dervid, på det att icke det stora hela skulle lida af dessa enskildheter.
Dagen derpå, den 30 April, for rikskansleren tilll Paris, till Hugo
Grotius, som då var Sveriges sändebud i Frankrike. Här omgafs hans
boning ständigt af nyfikne, som ville se den svenske rikskansleren,
hvars storhet burits före honom af ryktet. I Paris dröjde Axel
Oxenstierna till den 3 Maj, då han for till Dieppe, hvarifrån han begaf sig
sjövägen till Holland.
Äfven här blef han emottagen med stora hedersbevisningar. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
