Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Det evangeliska mötet i Frankfurt 1634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det evangeliska mötet i Frankfurt 1634.
4i
Det evangeliska mötet i Frankfurt 1634.
Wallensteins afträdande från skådeplatsen är den första händelsen
af vigt för år 1634. Månaden derefter sammanträdde i Frankfurt am
Main ett nytt möte, sammankalladt af Axel Oxenstierna såsom det
evangeliska förbundets direktor. Om mötet i och för sig är icke mycket
att säga, men de underrättelser, hvilka kommit till efterverlden om
detsamma, innehålla ett och annat, som tjenar att belysa så väl
förhållandena i allmänhet som det utmärkande i lynne och
lifsåskådning, hvilket den tiden tillhörde nord- och sydgermaner, svenskar och
tyskar.
Det var till i Mars 1634 som mötet var sammankalladt, och
ombuden från de öfra kretsarna infunno sig på utsatt dag, men de från
Kursachsen och Nedersachsen kommo något senare, och Holstein (som
tillhörde konungen af Danmark), grefvarne af Westfalen, Ostfriesland
och Oldenburg vägrade att deltaga i mötet, dels under förevändning
af neutralitet, dels emedan det var konungen af Danmark emot. Axel
Oxenstierna hade emellertid meddelat äfven denne föremålet för
mötets sammanträdande, nemligen att söka åstadkomma en fast och
orubblig förening mellan alla protestanter, emedan endast derigenom
fiendens splittringsförsök — att sluta enskilda freder — kunde
förekommas och en slutlig fred vinnas.
Den 28 Mars öppnades mötet. Det varade hela våren och
sommaren in på hösten, då en händelse timade, som med ens omkastade
de rådande förhållandena och bragte Sverige i en fara, lika stor som
efter den store konungens död. Men i afseende på de af
förbundsdirektorn framstälda frågorna blef ingenting afgjordt.
Tiden gick fram under onyttiga tvister om småsaker, under det
att fiendens makt ständigt ökades. Uppledsen öfver alla
småaktigheter och alla stämplingar reste rikskansleren till Maintz. Nu framkom
Kursachsen med klagomål öfver, att hans son blifvit af Sverige beröfvad
stiften Magdeburg och Halberstadt, hvarför han begärde att få de båda
sachsiska kretsarne upplåtna åt sig för att underhålla sin här och
uppmanade mötet att icke öfverlemna ledningen af det hela åt en
främling. De öfriga ombuden från de sachsiska kretsarne inlemnade den 16
Juni en skrifvelse, hvari de uppstälde sina vilkor för att förena sig
med de öfre kretsarne och sluta förbund med Sverige. Framför allt
ville man vara på det klara med afseende på Sveriges tillfredsställande.
Man visste temligen allmänt, att Sverige såsom ersättning för sina
omkostnader ville hafva Pomern, oeh man ville tvinga rikskansleren
att säga det rent ut, hvarigenom framför allt det goda förhållandet
mellan Sverige och Brandenburg skulle erhålla en svår bräcka, efter
som Brandenburg hade gamla anspråk på Pomern, när dervarande
furstehus med den gamle hertig Bogislaus skulle utslockna.
Sålunda bragtes å bane en fråga, som blef en af mötets hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
