Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Erfurt och Naumburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudhären afgå till Nedersachsen, befria detta land och der taga sitt
vinterqvarter, under det att sachsiska hären skyddade eget land och
hertig Bernhard i Franken underhölle förbindelsen mellan öfra och
nedra Tyskland.
För att underlätta föreningen med sachsiska och lüneburgska
trupperna togs vägen från Buttstedt i ostlig rikning öfver Saale till
Naumburg, som redan blifvit för konungens räkning besatt af några
musketerare och ett regemente ryttare. Gustaf höll samma dag, det
var onsdagen den 30 Oktober, sitt intåg i staden. Här hade man
stundligen väntat de kejserliges ankomst med brandskattning, mord
och brand, och man blef derför på det angenämaste öfverraskad, då
man i stället fick se de svenska fanorna. Trupperna mottogos också
som bröder, och i konungen såg man en räddande engel. Vid intåget
trängdes man omkring honom och egnade honom en vördnad som
liknade dyrkan.
Det hjertliga mottagandet kunde icke annat än väcka konungens
glädje, men öfverdriften framkallade hos honom tankar af annan art.
»Jag är högst orolig till sinnes och ledsen vid folkets myckna förtröstan
till mig» – sade han till sin hofpredikant och biktfader, doktor
Fabricius, densamme som predikade i Augsburg efter intågandet
derstädes. – »Våra saker äro i ett ganska fördelaktigt läge, men jag
fruktar, att Gud förtörnas öfver deras tillit och glädjebetygelser och
snart nog visar dem, att den de re’n vörda som en Gud är ej annat
än en svag och dödlig menniska. Store Gud» – tillade han – »du är
mitt vittne, att jag har till dessa deras ärebetygelser det högsta
misshag. Jag öfverlemnar mig och mitt företag i din försyn och jag
hoppas, att det goda verk, jag börjat till dina rätta tjenares befrielse,
icke blifver ofullkomnadt.»
I Naumburg fick konungen underrättelse om Wallensteins och
Pappenheims förening. Den kejserliga hären stod vid Weissenfels,
således midt i vägen för konungen, som ämnade sig till Torgau. Konungen
beslöt derför att uppkasta ett förskansadt läger omkring Naumburg
och der afbida de sachsiska och lüneburgska truppernas ankomst. Beslutet
sattes genast i verket, men som det var sent på året och kölden blef
sträng, måste redan den 3 November fotfolket inqvarteras i staden och
rytteriet i de kringliggande byarna.
Vistandet blef dock icke långvarigt i Naumburg. I fem dagar
väntade konungen, ehuru förgäfves, på ankomsten af sina bundsförvandter.
På eftermiddagen den 4 November erhöll han underrättelser
från fienden, som bestämde honom att tåga öster ut för att verkställa
föreningen i Grimma, en stad som ligger vid Muldefloden sydvest om
Leipzig. Bud afsändes till Torgau med befallning, att de sachsiska och
lüneburgska trupperna genast skulle begifva sig dit. Vi veta, att
Grubbe, som fick konungens befallning på vägen dit, gjorde allt för
att utföra densamma, men det var ödets skickelse, att den styrka, med
hvilken konungen lemnade Erfurt, icke skulle blifva större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
