Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I konungens vinterqvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hinder kunnat häfvas vid glansen af den storhet, som framtiden lofvade prinsen – om icke äfven här
konungens död kommit emellan.
Men vi lemna dessa framtidsplaner, mellan hvilka och oss ligger konungens graf, och kasta blicken
på de politiska förhållandena.
Svenskarnes oväntade framgång väckte, som naturligt var, uppseende icke blott i Tyskland utan äfven i det öfriga Europa. Synnerligast såg Frankrike med undrande ögon det märkliga skådespelet af dessa nordbor, som förde herskarens språk midt i det gamla kejsarriket. Huru det än var, så ligger dock öfver vårt första uppträdande i en verldshistorisk handling tillsammans med Tyskland, Frankrike, Spanien något som påminner, från deras sida sedt, om uppkomlingen. Man såg, man kunde ej förneka den kraftfulla, djerfva gången, man måste erkänna styrkan och modet, segraren talade ett språk, som förstods på hvarje tungomål, men icke förty drog man liksom på axlarne åt uppkomlingen, »svensken», såsom han nämndes af kejsar Ferdinand – »göten», såsom han nämndes i Paris.
Man kan icke heller vid de första mötena mellan Gustaf Adolf och underordnade furstar, såsom kurfurstarne af Brandenburg och Sachsen, underlåta att finna i de senares uppförande en viss ton af nedlåtenhet. De ville icke gifva honom titel af konung. Ännu efter den afgörande segern vid Leipzig, medan hela Tyskland genljöd af beundran eller fruktan för den store konungen, förklarade denne Johan Georg, som särskildt haft att glädja sig öfver hjeltens ridderliga undseende, att »hans höghet och reputation» ej tillät honom att ställa sina trupper under svenskt befäl. –
Lättare begripligt blifver det då, att dessa furstars herre, kejsaren, liksom ock konungen af Frankrike skulle blicka ned på denne som på en obekant storhet, med hvilken de icke ville erkänna någon jemlikhet.
Förhållandet förändrades väl. Den på Usedom landstigande Gustaf Adolf och den, som höll sitt
lysande vinterqvarter i Frankfurt am Main, voro ej att förlikna med hvarandra. Likväl framsticka
äfven här antydningar om, att Frankrikes konung skulle vara något mer än Sveriges. Så t. ex. anhöll
kurfursten-erkebiskopen af Trier om neutralitet – skrifver Grubbe den 4 Januari 1632 – och lät veta att han fått ett försvarsbref af Frankrikes konung. Gustaf Adolf svarade: »Hvad det fransyska försvarsbrefvet vidkommer, så är det godt emot den franska hären; mig kan det icke förbinda till mera än hvad mitt frihetsbref skulle hjelpa mot Frankrikes fiender!» Det var Gustaf Adolf, som yrkade och genomdref alla konungars jemlikhet.
Bland de främmande sändebuden i det svenska högqvarteret befunno sig äfven fransyska, och bland dem den från det föregående bekante Charnacé. De begärde neutralitet för medlemmar af ligan, synnerligen för Baiern. Gustaf Adolf skulle återlemna allt hvad han från dem tagit, hvaremot de skulle förbinda sig till neutralitet utan att afskeda sitt krigsfolk. Sedan skulle Frankrike och Sverige gemensamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
