Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I konungens vinterqvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sommaren, innan flottan med Sveriges drottning och rekryterna kom öfver till Tyskland. Först den 16 Juni tog drottningen afsked och steg om bord. Om öfverresan upplyser ett bref från de medföljande riksråden Clas Horn och Johan Sparre till pfaltzgrefven, skrifvet i Wolgast den 15 Juli.
Resan var till en början angenäm, och drottningen var idel glädje att ändtligen få sitt hjertas trängtan fyld och komma åter till den så outsägligt älskade konungen, som hon nu icke sett på ett helt år. Man fick Öland i sigte och seglade derutmed, och vinden var fortfarande gynsam. Men så emot aftonen på tredje dagen vände sig vinden emot, och en så tjock dimma uppstod, att fartyget, på hvilket drottningen befann sig, skildes från den öfriga flottan. Vinden växte till storm, och man måste styra in åt Christianopel samt dagen derpå gå in i Kalmar sund.
Här steg drottningen i land och gick upp på slottet, men hennes sorg var stor, och hon ville knappt låta sig trösta. Den 27 gick man åter ombord och sökte lofvera mot vinden, men knappt hade man kommit ut till sjös, förr än en förfärlig storm stack upp. Både drottningen och hennes hoffruntimmer ledo svårt af sjösjuka och man måste åter söka Kalmar sund igen. Drottningen beslöt att gå i land på Öland, der hon vistades från den 3 till den 6 Juli, »oansedt man med intet kunde hennes majestät för längtan hitöfver till konungen contentera (tillfredsställa)».
Den öfriga delen af flottan under riksamiralens befäl hade emellertid kommit öfver till Tyskland och
der landsatt folket. När riksamiralen kom tillbaka, sprang ändtligen vinden om på nordan. Drottningen gick nu åter om bord, men stormen fortfor, så att man för sjögången måste kasta ankar under Bornholm. Resan fortsattes dock efter ett kort uppehåll, så att man den 8 vid middagstiden seglade fram på redden vid »Greifswalds-ön». Färden fortsattes till Peenemünde, der drottningen tillbringade natten på fartyget, men följande dagen gick hon i land i Wolgast.
Efter öfverkomsten till Tyskland tilltog drottningens längtan att komma till konungen. Men ännu skulle det dröja länge. Sändebud ankommo från hertigen af Pomern, hvilka lyckönskade drottningen till hennes öfverkomst samt erbjödo sin tjenst. Från Brandenburg kom någon tid derefter, i början af Augusti, hennes brorson, den unge kurprinsen, och dröjde qvar till månadens slut. När drottningen derefter kom till Stettin, sökte den gamle hertigen på allt sätt göra henne vistandet der angenämt genom baler och andra hofteater, men drottningen sade, »att hon icke kunde njuta af sådana saker, under det att konungen hennes make hvarje dag blottstälde sig för tusende faror; hon såge deremot med nöje, om kostnaderna för dessa tillställningar användes till allmosor».
Från Stettin begaf sig drottningen till sin fädernestad Berlin, under ständig förhoppning, att
konungen efter så många mödor och ärofulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
