Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stora krigsrådet - Aftonen före slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som öfvergick till hetta. Så öfverväldigades han af tanken på det elände, som hans undersåtar redan
utstått och ännu längre skulle utstå, om Sachsen skulle blifva krigets skådeplats. »Det må gå, huru
det vill» – utropade han – »vill konungen draga sig undan, så vill jag ensam med de mina våga allt
för mitt land och strida mot den fruktade Tilly!»
Äfven Georg Wilhelm talade ur samma ton, enligt hvad Adler Salvius förmäler i sin berättelse. Han
tillägger, att Gustaf Adolf också sjelf helst såg ett sådant beslut fattas, ehuru han talade för den andra meningen för att få kurfurstarnes fullständiga bifall och undvika alla beskyllningar efteråt i händelse af en olycklig utgång. Kurfurstarnes yttranden tillkännagåfvo nu tydligt, att de på fullt allvar ville en strid, och derför sade konungen, »att han i Guds namn ville gå framåt och våga slaget».
Man fattade det beslut att ofördröjligen med samlad makt gå till Leipzig fienden under ögonen och söka en slagtning, så vida han visade sig å öppna fältet.
Dermed upplöstes krigsrådet, och kurfurstarne begåfvo sig tillbaka till det sachsiska lägret, hvarifrån kurfursten af Brandenburg återvände till Berlin. Men redan visste man i konungens högqvarter, att fienden genom dagtingan fått Leipzigs stad och slott i sina händer, och hans kroater ströfvade här och der på torpen in under Düben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
