Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf tågar mot Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlighet skall väl nödgas krypa i jernskjorta, hvilket jag ej gerna förnimmer. Likväl tröstar jag mig dermed, att e. k. icke skall ikläda sig henne, förr än det gäller religionen; då är Gud med, han skall bistå eders kärlighet!»
De kurfurstliga fruntimren försökte nu på allt sätt att förmå konungen ändra sitt beslut. Emellertid steg han med sin vanliga förbindlighet upp i deras vagn och åkte med dem framåt vägen till Berlin, under det att hären framgick och uppstälda sig något på sidan om staden. Här intog konungen tillsammans med kurfurstinnan och hennes moder sin middag i vagnen. Något derefter ankom Arnim från den ängslige kurfursten. Denne talade nu ur en annan ton, och om qvällen begaf sig konungen till följd deraf in till Berlin, der en fest var anordnad i slottsträdgården. Äfven den följande aftonen besökte konungen sin svåger, då samma festlighet var anordnad i trädgården.
Under tiden fortgingo underhandlingarna så väl denna som den följande dagen (den 12 Juni), då ändtligen förbundet mellan Gustaf Adolf och Georg Wilhelm afslöts. Spandau återlemnades till Gustaf Adolf; rörande Küstrin lemnades skriftlig försäkran, och Brandenburg skulle med penningar och lifsmedel bidraga till underhåll af den svenska hären, som nu återförlades i qvarter norr om Havelfloden uppåt Meklenburg.
Så var då förbundet med Brandenburg en afgjord sak, fast Georg Wilhelm ännu liksom räckte blott halfva handen och samtidigt skref urskuldande bref både till Sachsen och kejsaren. Af detta allt – säger Grubbe – kan man lätteligen finna de tyska furstarnes planer. De vilja nemligen gerna vara neutrale och likväl genom sina värfningar, genom närvaron och hjelpen af den svenska hären bringa sig till deras frihet igen. När de hafva nått detta mål, synes fuller, att de med händer och fötter gerna skola göra sig den svenske konungen qvitte.
Samma dag som förbundet slöts lemnade konungen Berlin och begaf sig norr ut till Stettin. Johan Banér qvarstannade såsom högste befälhafvare under konungens frånvaro. Till Stettin anlände konungen den 14 Juni och begaf sig genast till Greifswald, som ännu befann sig i de kejserliges händer, försvaradt af en tapper italienare vid namn Perusi. Framför denna stad låg Åke Tott, men synes hafva skött sina saker något trögt, tills han med ens fick lif vid underrättelsen om konungens ankomst. Perusi stupade vid ett utfall den 10 Juni, och tre dagar derefter erbjöd sig besättningen att dagtinga, hvarom underhandlades tills den 15:de, då det öfverenskoms, att staden följande morgon skulle öfverlemnas och de kejserlige då uttåga.
Härom kunde Tott tillskrifva konungen, hvilken mottog brefvet på vägen till Greifswald, dit han icke desto mindre fortsatte sin färd för att ordna de angelägenheter, hvilka han måst uppskjuta till följd af Georg Wilhelms beteende efter Magdeburgs fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
