- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
309

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilly i Neu-Brandenburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väl för att injaga skräck hos den misstänkte kurfursten af Brandenburg. Men så vände han af åt norr
och stod i Havelberg vid nyssnämnda flod samma dag som Demmin gaf sig åt svenskarne. Underrättelsen
härom förbittrade Tilly och han kom nu, det var i början af Mars, tågande för att, om möjligt,
rädda Greifswald. I svenska högqvarteret visste man väl, att han var i antågande mot de nyligen
vunna meklenburgska passen, men icke mot hvilken af dessa. Först den 3 Mars skref Grubbe: »Är likväl nu visst vordet, att han Neu-Brandenburg hafver som i går belägrat. Det är en slät plats» – heter det vidare – »men som der finnes en förståndig kommendant inne, så hoppas man, att platsen ej så lätt skulle öfvergå. Nu låter konungen samla alla trupperna det snaraste han kan, och får man sedan se, hvad utgång detta taga vill.»

Det var emellertid blott förtrupperna, som kommo den 2 Mars; först några dagar derefter kom Tilly
sjelf med hufvudstyrkan, och den 7 Mars började han beskjuta staden.

Konungen trodde i det längsta, att Tilly blott ville tvinga svenskarne att lemna sina goda qvarter, och han befalte derför sina befälhafvare att icke för brådt lemna de dyrbara qvarteren, men väl hålla allt i ordning till uppbrott. När säkrare underrättelser kommo, fingo Banér och Baudissin befallning att uppbryta, den förre till Friedland, den senare till Passewalk. Kniphausen uppmanades att försvara sig så tappert, som det anstode en kapten, hvilken ville visa, att han ej blott egt mod att söka rykte, utan äfven visste att bibehålla det rykte som han vunnit. »Vi äro alltid af det beslut att med all makt understödja eder» – tillägger konungen.

Till den ändan fick Horn befallning att oförtöfvadt med alla de regementen, öfver hvilka han kunde
förfoga, skynda till Stettin. Konungen begaf sig sjelf från Stettin till Passewalk den 5 Mars, och
här fick han underrättelser från både Kniphausen, Banér och Horn. Den förstnämnde underrättade om
fiendens annalkande. I ett postskriptum heter det: »Vid afsändandet[1] hora quarta (klockan 4[2]) kommer portvaktaren och säger, att trupper till fot och häst synas frammarschera.» Konungen inhändigade äfven från Baudissin berättelser om fiendens tåg. »Det gäller enligt hans (Baudissins) mening eder» – skref han tillbaka till Kniphausen, underrättande honom om, att han ämnade sammandraga sina trupper vid Passewalk och, så fort han hunnit förena sig med Banér, skynda till Kniphausens hjelp. Sedan
ytterligare underrättelser ingått från Johan Banér, som bekräftade, att Tilly befann sig utanför
Neu-Brandenburg, skref konungen en ny befallning till Kniphausen.

»Då vi undersöka alla medel att undsätta Brandenburg» – heter det – »så hafva vi, gifve Gud till lycka, funnit ett sådant, hvarigenom vi inom få dagar kunna undsätta eder... Men skulle I tvingas till


[1] Af brefvet.
[2] Eftermiddagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free