Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens tåg till Meklenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För detta ändamål fann konungen inga andra medel
än att rycka kejsaren sjelf närmare på lifvet »och
derhos klerkeriet, som på hans sida är. Kunde vi
komma åt kejsarens arfländer och således förtaga
honom hans egna medel samt afskära honom de kontributioner som
nu afpressas våra trosförvandter, så att hela krigstyngden fölle på det
påfviska klerkeriet, då kunde vi ock för oss och våra religionsförvandter
vinna en fred som vi hade heder af. Dertill hafva vi ämnat nästa
år uppsätta åtskilliga härar».
En af dessa skulle under konungens eget befäl
bibehålla Östersjökusten, tvänne andra skulle
under Gustaf Horn och Teuffel betrygga väldet
öfver Odern, hållande å ena sidan tummen på ögat på
Brandenburg och å den andra vara i stånd att intränga
i Schlesien. En fjerde här skulle bildas i Magdeburg,
hvarest administratorn redan hade hundra hästar,
och genom denna hoppades konungen beherska Elben,
under det att den tillsammans med konungens egen torde
kunna gifva »både Sachsen och Brandenburg luft och
tillfälle att med oss cooperera (samverka)». En
femte här skulle fästa sig vid Weser. Den skulle
sammanbringas från Bremen jemte flera städer
(Braunschweig, Hildesheim m. fl.), hvilka konungen
trodde sig finna luta åt hans sida, eftersom de
underhöllo hemlig brefvexling med Adler Salvius.
»Dock äre vi af den tanken» – skrifver konungen –
»att, om folket kunde bringas upp och hvardera
hären blefve så stark som föreslaget är, då skulle
hvarje härs hufvud och föreståndare nogsamt kunna
finna råd att på de orter, der han blefve förordnad,
söka sig sjelf medel och utvägar till underhåll.» –
Det är en plan, som redan tidigt föresväfvade Gustaf
Adolf och som utarbetat sig så småningom. Den måste
i utförandet undergå förändringar, hvilka berodde
på förhållanden, hvilka Gustaf Adolf väl anade, men
aldrig kunde tilltro så stor makt att hindrande lägga
sig emellan: de båda protestantiska kurfurstarnes
vankelmodiga, egennyttiga och fega politik.
Vid konungens ankomst till Stralsund fans der
ungefär tredjedelen af det folk, som han bestämt
för tåget till Meklenburg. Flera rytteriregementen,
som skulle anlända från Preussen, fördröjdes och
kommo icke förr än i nästföljande månad och i
December. Teuffels regemente måste desslikes
qvarlemnas till Stettins försvar, så att konungen
råkade i mycken tvekan, hvad han egentligen med
den ringa styrkan skulle och kunde företaga. Han
beslöt sig dock för att fullborda sin afsigt mot
Meklenburg, och den 23 September bröt han upp.
Det gällde Rostock. Konungen hade först ämnat gå
sjövägen, men en ständig motvind under de åtta dagar
hären låg inskeppad på fartygen, hvartill kom att
manskapet började insjukna, gjorde, att konungen lät
hären åter landstiga; det var den 22 September. Dagen
därpå gick han landvägem till Barth samt red
påföljande morgon ut att undersöka passet mellan
Ribnitz och Damgarten, hvilket ledde in i Meklenburg
och rakt på Rostock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
