Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallensteins afsättning - 4. Sveriges deltagande i det trettioåriga kriget. Svenskarne och det trettioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyska riket eller kejsarens arfland, ej heller vill
på något sätt, hvarken med trupper eller råd eller
penningar eller vapen våra dem behjelplige, som nu
voro eller kunde blifva kejsarens och rikets fiender.
Och kejsaren begaf sig till en åt den heliga jungfrun
invigd kyrka och lät hålla messa till tacksägelse
för freden, glad att nu hafva fria händer för
genomförandet af restitutionsediktet. Men Richelieu
förklarade, att han icke kunde antaga freden, sådan
den nu vore.
I November upplöstes kurfurstedagen. Den som vunnit
på förhandlingarna derstädes var egentligen ligan. De
katolske kurfurstarne hade fått en afgjord öfvervigt
öfver kejsaren, aflägsnat hans fältherre, som var
liksom hans makts högra hand, och stadfäst honom i
beslutet om det för den katolska kyrkan så vigtiga
restitutionsediktets genomförande. Kejsaren och
protestanterne drogo det kortare strået.
De senare skulle efter den svenske konungens
besegrande, något som borde vara en lätt sak för
ligans och kejsarens förenade krafter, fullkomligt
undertryckas.
Till denna punkt hade sakerna i Tyskland utvecklat
sig, då Gustaf Adolf och svenskarne uppträdde i det
trettioåriga kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
