Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sveriges grannar
- De protestantiska makterna. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungarne, då tvänne utkast till fördragspunkter
förekommit; det ena mera utförligt i 22 punkter,
åsyftande ett formligt anfalls- och försvarsförbund
mellan Sverige och Danmark, enligt hvilket krigets
ledning skulle öfverlemnas åt Sveriges konung, samt
innehållande för öfrigt närmare bestämmelser om
de ömsesidiga bidragen i trupper, fartyg, förråd,
ammunition, m. m.; den andra afseende endast att
den svenske konungen skulle bistå den danske med 12
skepp samt, i nödfall och om omständigheterna det
medgåfve, med hela sin flotta, hvaremot Danmarks
konung skulle lemna bistånd mot polske fribytare,
samt båda konungarne gemensamt stänga Östersjön för
hvarje främmande örlogsflotta.
Intetdera förslaget blef dock antaget och mötet ledde
sålunda till intet resultat[1].
Vi få här nedan tillfälle att ytterligare beröra
Danmark vid öfversigten af det trettioåriga kriget
och öfvergå nu till de öfriga protestantiska makterna,
begynnande med England.
De protestantiska makterna. Frankrike.
Englands tron jemte Skotlands innehades vid
denna tid af Jakob VI, med hvilken huset Stuart der
efterträdde huset Tudor. Det var under den andre
konungen af det sistnämnda huset, Henrik VIII,
som reformationen i Tyskland begynte, och i England
verkstälde denne konung, som blifvit oenig med påfven,
också en slags reformation, hvilken satte honom
sjelf i stället för påfven i spetsen för den engelska
kyrkan, och indrog klostren med deras rikedomar, men
bibehöll biskoparne i all deras katolska glans, så
att det nedifrån folkets synpunkt såg ut som om någon
reform icke blifvit gjord eller som om man i stället
för en påfve fått lika många, som der funnos biskopar
i landet. Under Henriks sons Edward VI infördes den
reformerta läran med bibehållande af biskoparne, men
först under Elisabeth, Henrik VIII:s yngsta dotter,
blef protestantismen rätt stadfästad i England.
Vi känna denna drottning från det föregående. Hon
tillträdde regeringen 1558 och dog 1603, så att hon
var samtida med Gustaf Wasa och hans söner. Under de
religiösa hvälfningarna i England hade hon nödgats för
att behålla lifvet antaga katolska läran och skref
derför vid sitt uppstigande på tronen till den då
varande påfven och underrättade honom derom. Denne
svarade med en befallning, att hon skulle nedlägga
kronan och afbida hans tillåtelse att återtaga
henne. Häraf föranleddes Elisabeth att öfvergifva
den henne påtvungna religionen och återinföra den
protestantiska samt förklara sig sjelf, i likhet med
hvad hennes fader gjorde, för den engelska kyrkans
öfverhufvud.
I Sverige stod denna Elisabeth i högt anseende.
Hon var föremål för Carl IX:s lifliga
beundran, och denna delades af hans samtida bland
de svenske store. Så finner man Johan Skytte i sin
instruktion för Gustaf Adolfs uppfostran, då han
talar om vältaligheten, ställa
[1] Jfr Historisk Tidskrift 1882, IV, 285--294.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0224.html
