Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore, att flere funnes, som med samma trohet och
förstånd ärendena handterade till både rikets
och allas vår enskilda välfärd. Men Gud utdelar
sinar gåfvor så olika. Derför och för syndens skuld
finnas hos menniskorna hvarjehanda fel och brister,
hvilka jag hos många bland riksens embetsmän så
stora förmärker, att jag ofta skulle förtvifla,
derest icke Gud af himmelen under tiden gåfve råd,
der man eljest inga ser. Görer för den skuld väl och
förtröttens icke uti min och rikets tjenst!... Gud,
som allt i sin värjo hafver, hjelpe oss vintern väl
igenomgå, så förmodar jag, att genom eder flit och
sorgfällighet sommaren skall falla oss lättare. Gud
som härtill hafver låtit oss icke utan omak hafva
framgång, förläne nåden, att vår rättvisa sak må taga
en god utgång, hans allraheligaste namn till ära,
hans heliga kyrka till ro, oss allla till timlig och
evig salighet!»
»Vårt tillstånd härute skulle jag eder väl förklara,
men min hand, som af de Dirschauska slängarna är
styf vorden, tillåter det icke ..... ändock vår
sak är god och rättvis, så är dock krigets utgång för
syndens skuld oviss såsom ock menniskans lifslängd,
ty förmanar jag eder och beder för Kristi skuld,
att, om icke allt ginge efter vår vilja, I dock icke
släppen modet. Vår åminnelse och de minas välfärd
låter eder till det bästa vara anbefalld, och att I
så gören mot mig och de mina, som I velen, att Gud
emot eder och edra görandes varder, som jag ock göra
vill emot eder och de edra, om jag efter Guds vilja
lemnades så länge, att I mig behöfden på sådant
sätt; betraktandes mig som den der nu på tjugonde
året med mycken möda, (dock Gudi lof) med mycken
heder vårt fädernesland förestått hafver – den der
ock fäderneslandet och alla dess trogna innebyggare
älskat, ärat och för dess ära föga aktat lif, gods och
goda dagar den der ock i denna verlden ingen annan
skatt sökt hafver än att fullgöra de pligter, till
hvilka Gud låtit mig födas. De mina äro för min skuld
(om mig något vidkommer), och eljest i mång måtto,
medömkan värda, äro qvinkön, modern rådlös och dottern
omyndig jungfru, olyckliga, om de sjelfva få råda,
och i fara, om andra få råda öfver dem. Faderskärleken
trycker dessa rader utur pennan och brukar dem mot
eder som ett medel, mig af Gud gifvet många tunga
saker att afsluta, rätt att breda till det som hända
kan och mig i verlden tyngst besvärar; och dock detta
så väl som lif och själ och allt det Gud hafver mig
gifvit, befaller jag uti hans hand, otvifvelaktigt
förhoppandes i denna verlden det bästa och efter detta
lifvets frid, fröjd och salighet. Detsamma önskar
jag ock eder i sinom tid och timme. Jag blifver eder,
så länge jag lefver, alltid gunstig och väl bevågen.»
Detta bref skrefs den 4 December 1630 i den lilla
staden Golnow vid östra Oderstranden i Pomern. Axel
Oxenstierna befann sig då ännu qvar i Preussen och
skref från Elbing den 17 Januari 1631 sitt svar.
»Eders kongl. maj:t min underdåniga, trogna tjenst,
så länge jag lefver! Eders maj:ts gunstiga handbref
af den 4:e sistlidne har jag med tillbörlig vördnad
emottagit och genomläst, men kan af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
