Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs samtida bland adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den sedan så utmärkte Lennart Torstensson. Han föddes
den 17 Augusti 1603 och uppfostrades hos farmodern,
så långe hon lefde, eller till år 1616, då han
fick ett hem hos Bo Ribbing, hvilken var gift med
hans faster. Så väl farmodern som Bo Ribbing hade
all möda och kostnad osparda att gifva Lennart den
sorgfälligaste uppfostran. Två år derefter blef han
kammardräng eller page hos Gustaf Adolf och följde
med honom till Lifland, der han vid alla tillfällen
förde hans lifharnesk, om konungen skulle behöfva
det.
År 1623 reste han jemte några andra unga ädlingar på
konungens bekostnad med Gustaf Horn till Holland, der
han besåg de förnämsta fästningarna. Efter återkomsten
blef han den 23 Oktober 1624 på Gripsholm af konungen
förklarad varaktig. I det polska kriget utmärkte
han sig så, att han blef öfverste för artilleriet
1629. Genom detta vapen var det ock egentligen som
han vann sitt stora anseende och verldsrykte. Den
snabbhet, hvarmed han förstod att verkställa
artilleriets rörelser, förvärfvade honom tillnamnet
Blixten. Han blef ock 1632 general af artilleriet. Han
hade ovanliga anlag för krigskonsten och utvecklade
dem så tidigt, att man väl kan säga det naturen
ämnat honom till fältherre. Hans samtid ansåg honom
äfven jemte fransmannen Condé för århundradets största
fältherresnille, och fienden höll honom ensam så god
som 10,000 man. Han utvecklade egenskaper, som påminna
om Johan Banér och Gustaf Horn på en gång. Djerf och
snillrik sorn den förre, var han lugn och beräknande
som den senare, öfverträffande båda i bragder.
För öfrigt var Lennart Torstensson oegennyttig, redbar
och liknade sin konung i oskrymtad gudsfruktan; var
dertill mild och skämtsam. Åt hustrun och barnen till
en öfverste, som velat lönmörda honom, gaf han länge
understöd. Bibeln var hans ständiga följeslagare och
lästes ifrigt. När något vigtigare förestod, såsom
före en slagtning, hörde man honom ofta upprepa Davids
ord: »Du uppehåller mig vid din högra hand. Du leder
mig efter ditt råd och upptager mig på ändalyktone
med ära. När jag hafver dig, så frågar jag efter
himmel och jord intet.» – I Ingolstadts fängelse –
hvarom längre fram – ådrog han sig en sjuklighet, som
plågade honom under hela hans återstående lif, och när
plågorna som värst ansatte honom, utropade han gång
efter annan: »Om mig än kropp och själ försmäktade,
så är du dock Gud alltid mitt hjertas tröst och
min del!» – hvilket bibelspråk ock enligt hans eget
förordnande blef ämnet för likpredikan efter honom.
År 1647 upphöjdes Torstensson till grefve med Ortala
bruk och Lyhundra härad i Upland till grefskap[1].
Utom dessa nu omnämnda ätter funnos många, hvilka
under Gustaf Adolfs krig uppstego till rikedom och
anseende; mången ättefader för framdeles talrika
slägter inkom ock från utlandet. Vi vilja dock ej här
upptaga utrymmet med några slägtregister öfver dem,
utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
