Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gustaf Adolf och adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Adolf och adeln.
De privilegier för adeln, som Gustaf Adolf
undertecknade, när han från Nyköping afreste till
danska kriget 1612, fick han snart under detta
krig tillfälle att ångra. Vi minnas, huru adeln
då fullgjorde sin rusttjenst och huru föga konungens
uppmaningar och befallningar förmådde rätta det
onda. Hvad han sjelf derom tänkte, framgår af
en förklaring som han lät göra strax efter danska
krigets slut. Uppsatsen fans bland Johan Skyttes
papper och der var påskrifvet med Skyttes egen hand:
»Detta skall granneligen förvaras, lyder om det
missbruk, som sker af en part utaf adeln, och är mig
öfverlefvereradt af H. K. Maj:t sjelf. Salig Michel
Olofsson (då riksens sekreterare) hafver det stält
(författat)». – Sådana privilegier, som näppeligen
förr någon Sveriges konung, hade han förunnat
adeln af gunst och tacksamhet, emedan hans ätt af
adeln med andra rikets innebyggare blifvit upphöjd
till kunglig värdighet och han sjelf senast blifvit
utvald och korad till rikets regerande herre. Men
emedan han förnummit, att en part litet kunna
skönja på sådana välgerningar, utan missbruka de
gifna privilegierna särdeles i denna fejdetid, så må
de veta, att han kan återkalla hvad han gifvit och
bestämma privilegiernas rätta förstånd, på det ej
hvar och en må dem tyda och vränga som honom synes.
Så skola dessa privilegier förstås – heter
det vidare – att ändock deri förmäles, hurusom
frälsegods ej skola läggas under kronan, så framt
ej adelsmannen förer afvog sköld mot sin konung,
så gäller ock Sveriges lag, som i allmänhet stadgar,
att frälsejord må läggas under skatt, när tjenst
ej deraf uppehålles. De af adeln, som i det danska
kriget hvarken sjelfve varit med eller hållit sin
rusttjenst, utan stungit sig undan, under det
konungen sjelf låg i marken mot rikets fiender,
skola derför sin adeliga frihet förlora, med mindre
de göra sin lagliga ursäkt och af nåd njuta ny
stadfästelse. Och rusttjensten borde utgå så af
arfvegods som förläning.
Konungen anmärker såsom missbruk, att adeln fritog
sina bönder, ej blott inom frihetsmilen, utan äfven
i sina förläningar, från skjutsfärd, gästning och
annan hjelp; att adeln byggde sig så många sätesgårdar
den behagade och för dessa yrkade samma frihet som
för dem, den sjelf bebodde, samt sålunda försvarade
en mängd folk för utskrifning; att, medan adelns hus
och gårdar i städerna blifvit undantagna från all
borgerlig tunga, den olagligen, sjelf eller genom
andra, brukade borgerlig näring, höll krogar
och sedeslösa samlingsställen; att adeln på samma
sätt missbrukade sin tullfrihet till landsköp och
utrikes handel både för egen och andras räkning.
Märkeliga ord yttrade konungen om förbruten
egendoms återfall till adeln. Vilkoren derför
måste bero på konungen. »Ty» – säger han
– »hvar konungarne alltid skulle vara skyldige
att gifva af kronans ränta och egendom, och intet
fall tillåtas, att sådant frälse kunde falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0158.html
