Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gustaf Adolfs giftermål
- Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själshöghet, för att hon skulle kunnat göra honom rätt
lycklig. Obetänksam, nyckfull, häftig, var hon en
fullkomlig motsats till den qvinna, som Gustaf Adolf
en gång egnat sin hyllning och drömt om såsom sin
ledsagerska genom lifvet. Ebba Brahe kunde uppoffra
sig för sin kärlek, Maria Eleonoras kärlek deremot
var idel anspråk. Hon älskade Gustaf Aolf, men Sverige
och svenskarne lärde hon sig aldrig älska. Ej
heller kunde hon förvärfva sig det lugn, det allvar
och den fasthet, som utgör ett hufvuddrag i svenskens
lynne. Hon förblef ständigt ett lekande barn vid sin
herres sida.
Men aldrig ett ord gick öfver konungens läppar, som
förrådde hans svikna förhoppningar på huslig lycka. –
Vi få i det följande tillfälle att lära känna Maria
Eleonora. Nu återgå vi till krigshistorien.
Kriget mot Polen.
Det var en lycka för Sverige, att förhållandena stälde
sig så vid Gustaf Adolfs uppstigande på tronen, att
han kunde liksom afgöra en sak i sender, om han ock
måste hålla blicken fästad på dem alla. Med Polen
var vid Carl IX:s död ett stillestånd slutadt,
som utgick i Juni 1612, men då förlängdes till
Oktober 1613. Men äfven då började icke kriget,
utan ett nytt stillestånd slöts, som varade till
den 20 Januari 1616. De krigsrörelser, som derefter
följde, voro obetydliga, och 1618 slöts ett nytt
stillestånd på två år – till Michelsmessan 1620 med
tre månaders uppsägning. Gustaf Adolf samtyckte
till underhandlingarna om detta stillestånd på
estländingarnes begäran, »på det alla måtte förnimma,
att han icke stod efter något krig, om fred och
stillhet vore att nå, och att det arma Lifland icke
i grund på båda sidor måtte blifva förderfvadt».
Gustaf Adolf och svenskarne önskade uppriktigt freden,
och de billigaste fredsvilkor föreslogos. Strax
efter fredsslutet med Danmark skref Gustaf
Adolf sjelf till Sigismund och väckte fråga om
fredsunderhandlingar. Det var i Maj månad 1613,
som detta bref tillstäldes Sigismund, och i
slutet af Juni återkom trumpetaren med Sigismunds
svar, men dess innehåll gaf inga utsigter till
fred. Sigismund förklarade sig väl önska densamma,
helst som Frankrike, England och Nederländerna
erbjödo sin bemedling, men sjelfva grundvilkoret
eller erkännandet af Gustaf Adolf som konung
saknades. Gustaf Adolf besvärade sig också i sitt
svar deröfver, att Sigismund icke gaf honom hans
konungsliga titel, men i stället tilldelade honom
en, som aldrig tillhört honom, nemligen »hertig af
Södermanland, Nerike och Vermland». Hyste Sigismund
de ringaste afsigter på Sveriges krona, så vore det
onödigt att besvära främmande makter om bemedling.
Sigismund var densamme som han alltid varit. Allt
hvad som tilldragit sig i Sverige, sedan han lemnade
det, ville han icke veta af. Detta rike var hans
arfrike; konung Carl var aldrig annat än hertig i sitt
hertigdöme och efter honom den äldste sonen. Dennes
fredsanbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0083.html
