Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan medlem af den gamla svenska adeln, som
fann sin död detta år, var den ofvannämnde Nils
Banér. Han var son af Gustaf Baner, som måste
låta sitt hufvud falla i Linköpings blodbad. Samma
öde delade den tappre ryttmästaren Knut Hand, som
var son af Erik XIV:s dotter Virginia och är bekant
som författare. Han sammanskref nemligen, då han
med sina ryttare låg på Öland 1611, en liten bok,
som han kallade »Swerdz-Bref, thet är en Christelig
skjöld, med hvilken hvar och en gudfruchtig Krijgzman
dageligen sig skall beväpna», och som han tillegnade
Gustaf Adolf.
Flera svenska namn kunde här nämnas, men då de icke
egentligen innebära minnen af annan utmärkelse
än blott krigisk tapperhet, må de anförda vara
nog. Tapperhet och oförskräckthet fans i rikt mått,
dugliga befälsämnen i större omfattning saknades. När
de ofvannämnde – Betti, Lermouth och Taube – fallit,
måste deras folk fördelas på andra regementen eller
öfvertogos af De la Gardie och Horn sjelfva, tills
dugligt befäl kunde anskaffas, »på det att icke
embeten måga genom odugliga personer komma i förakt
och våra saker genom deras oskicklighet gå tillbaka»
– skref konungen till Jakob De la Gardie.
Medan konungen vistades i Narwa, inlopp dit
underrättelsen om en framgång för de svenska vapnen
vid Bronitz och Staraja Russa. Dessa orter lågo i
närheten af sjön Ilmen. Sydost om Nowgorod, söder om
den lilla floden Msta, som i vestlig riktning utfaller
i Ilmen strax söder om nämnda stad och Wolchows
utflöde ur sjön, låg Bronitz. Vid den sistnämnda
flodens utlopp i Ladoga låg fästningen af samma
namn och något sydost derom det här förekommande
Tischwin. Staraja låg söder om Ilmen. Trubetzkoj
hade nu framryckt till Bronitz, som låg blott tre mil
från Nowgorod, och genom ankomna förstärkningar var
hans styrka uppbringad till 6,000 eller, enligt andra
uppgifter, 8,000 man. Cobron, som redan i Mars af De
la Gardie blifvit med 2,000 man skickad emot honom,
hade väl haft någon framgång, men icke lyckats locka
ryssarne ut på fältet till en afgörande drabbning. Nu
fingo Cobron och Mönnichhofen befallning att rycka ut
mot fienden. De gingo också så tätt under ryssarnes
förskansningar, att de lägrade sig inom musköthåll. De
voro dock för fåtaliga, der de stodo på ömse sidor
om floden, öfver hvilken de förmedelst båtar och
en i hast slagen bro under höllo förbindelsen med
hvarandra. Förstärkning begärdes, men kunde ej fås.
I stället för undsättning ankom ett bref från konungen
till de båda fältöfverstarne, hvari deras tapperhet
erhöll högt loford, och verkan deraf visade sig snart,
då Cobron i början af Juni tog en af ryssarnes
skansar, nedhögg en hop ryssar och kosacker och
öppnade fri tillförsel till svenska lägret. Något
derefter ankom en afdelning kosacker om några hundra
man, som gått i svensk tjenst, och kort derpå infann
sig De la Gardie sjelf. Han hade från konungen i Narwa
erhållit penningar och krigsförnödenheter och skyndade
genast att tillfredsställa befäl och manskap. Detta
gjorde bättre verkan än allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
