Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Christian hoppades att få se Rantzau komma sig till
mötes. Han hade efter ett i högsta grad besvärligt
tåg öfver Svältorna, Borås och Ulricehamn, hvarunder
man behöft tio dagar för att tillryggalägga en
väglängd af sju mil, ankommit för Jönköping, men
utan fältstycken, så att det berodde på Rantzaus
inträffande om något skulle kunna företagas mot
slottet. Albrekt Skeel utsändes med hundra ryttare
för att kunskapa, men återkom med underrättelsen,
att Rantzau måst skynda tillbaka till Kalmar och att
den svenske konungen var i antågande; för honom sjelf
hade hästen blifvit undanskjuten på vägen, så att
han måst vandra till fots i sin tunga rustning under
fiendens eld, tills en kula träffade en af hans män,
då han besteg dennes häst. »Käre Kone, vår Herre
hafver hört dina böner» – skref han till sin fru,
omtalande, att han aldrig varit eller kunde komma i
större lifsfara än den gången. Det var på söndagen den
26 Juli, som han återkom till konungen och samma natt
bröt denne upp och skyndade tillbaka till Halland.
Gustaf Adolf stod då i Sandsjö, 4 mil från Jönköping;
han fann ej mödan värdt att söka upphinna fienden,
som hade flera dagars försprång, utan stannade
i Jönköping. Dertill tvangs han ock af en häftig
förkylning, som han ådragit sig, i det han under
förföljandet af Rantzau på Högsby skog, varm och
svettig som han var, drack kallt vatten. Sjukdomen
tilltog efter ankomsten till Jönköping, så att
han måste intaga sängen. Oro intog allas sinnen, i
synnerhet enkedrottningens. Hon skref bref på bref
till sin son och bad honom lemna hären åt hertig
Johan samt möta henne i Vadstena. Sjukdomen tillät
honom icke efterkomma hennes önskan, men hertig
Johan och riksens råd skyndade till konungen i
Jönköping. Här förblef han under hela Augusti månad,
gjorde efter sitt tillfrisknande ett besök vid
Bogesund (Ulricehamn), der krigsfolk samlades, men
fick derpå, sedan han återkommit till Jönköping – det
var den 4 September – bref från enkedrottningen med
underrättelse att konung Christian sjelf med danska
flottan inlupit i Stockholms skärgård och hotade
hufvudstaden. Gustaf Adolf var väl icke okunnig om,
att Christian gått till sjös, men han hade hoppats
att Göran Gyllenstierna med de svenska skeppen
skulle kunnat stänga honom från svenska kusten. Då
nedslog med ens underrättelsen om, att flottan icke
kunnat uträtta något och att faran var större än
någonsin. Konungen dröjde icke ett ögonblick efter
mottagandet af enkedrottningens bref, utan satte sig
genast till häst och red genom natt och dag till sin
hufvudstad, dit han ankom sjelf tredje klockan 3 om
natten den 9 September.
Den svenska flottan, på hvars utrustning stora
kostnader användts, till och med på bekostnad
af försvarsanstalterna till lands, var i sjelfva
verket underlägsen den danska, på hvilken Christian
IV nedlagt den största omsorg. Likväl hade Göran
Gyllenstierna och Hans Classon Bielkenstierna[1]
varit ute med flottan och sökt angripa danskarne vid
De voro i dubbelt svågerlag med hvarandra, i det de voro gifta med
hvarandras systrar, Gyllenstierna med Bielkenstiernas
syster Ingeborg, och Bielkenstierna med sin
svågers syster Elisabeth, som var hofmästarinna hos
enkedrottningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
