Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstärkning. Konungen skref till honom och uppmanade
honom att som en tapper svensk man till det yttersta
försvara den vigtiga fästningen; han (konungen)
ville med det allra första komma honom till hjelp.
Så väl Stjernsköld som Jesper Cruus anmanades att
skynda till Elfsborgs försvar, men den förre hindrades
af en dansk styrka, som besatt ett pass på vägen till
Elfsborg, och den senare hann icke i rättan tid få
tillsammans tillräckligt med folk.
Den 13 Maj tog fienden det vigtiga utanverket på
Skinnareklippan, och dagen derpå uppstäldes hela den
danska hären i slagordning rundt omkring Elfsborg,
hvarpå fästningen uppfordrades. Olof Stråle svarade,
att om han ej inom fjorton dagar finge undsättning,
ville han gifva upp slottet. Detta åter ansåg konung
Christian vara för långt anstånd, hvarför styckena
började spela å ömse sidor. »Men jag hoppas» –
skrifver Albert Skeel, en dansk befälhafvare, till sin
fru – »att dricka din skål för Elfsborg inom fjorton
dagar, ty vi äro allaredan under vallen... jag
tänker minan med det första lärer göra sin verkan.»
Och han kunde infria sitt löfte förr, än han hade
utlofvat.
Den 22 Maj voro de danska skytteverken färdiga, och
efter tre timmars skjutning var en betydlig öppning
i muren, hvarjemte den öfre delen af ett torn hade
nedfallit i grafven. Nu uppfordrades fästningen å
nyo. Besättningen begärde och erhöll två timmars
betänketid, men efter deras förlopp gafs till svar,
»att nu gälde inga andra samtal än med kulor och krut,
och att här icke vore något Kalmar!» Det var vid
middagstiden, och skjutningen började nu å nyo samt
fortsattes allt intill qvällen. Då gafs befallning att
storma. Det var engelskt folk, som först skickades mot
muröppningen, men måste vika tillbaka med en förlust
af 200 man. Nu ryckte hertig Georg af Lüneburg fram
med sitt fotfolk och konungens eget lifregemente. Det
var utvaldt folk, men det gick icke bättre än för
engelsmännen. Stora bjelkar nedkastades öfver dem,
och de öfverhöljdes af brinnande beckkransar och
andra brännbara ämnen.
Men genom oförsigtigt handterande af elden antändes
ett af tornen; andra byggnader, fylda med lätt
antändliga saker, skötos i brand genom fiendens
eld. Nu uppmanade konungen för tredje gången att
dagtinga, men hotade att, om fästningen måste tagas
med våld, icke låta någon af besättningen undkomma
med lifvet. Man fick betänketid till påföljande
morgon. Det var dock föga att betänka sig på. Olof
Stråle sjelf var sårad, och besättningen hade
sammansmält till två hundra man, sårade och sjuke
inberäknade. Det var icke tänkbart att längre
fortsätta motståndet. Han uppgaf derför följande
dagen slottet och fick aftåga rned flygande fanor
och klingande spel. – Det skedde den 24 Maj. Fyrtio
kanoner, åtta läster krut och öfriga krigsförråd samt
sex svenska örlogsskepp blef fiendens byte.
Fyra dagar efter eröfrandet af Elfsborg anlände danska
förtrafven framför Gullberg, och morgonen derpå konung
Christian sjelf med hela sin här. Gullberg var rikt försedt med
allt hvad sqm behöfdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
