Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Huru dalkarlarne hjelpte hertig Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru dalkarlarne hjelpte hertig Carl.
Herr Jakob förde med sig ett bref från konungen, som allmänt skulle kungöras för allmogen. Det innehöll, »att hertigen förklarades landsflyktig och att alla, som hölle med honom, skulle vara fredlöse». Kyrkoherden uppläste brefvet och uppmanade en hvar att komma fram och undersöka, om det icke var konungens eget namn och sigill. Den församlade menigheten förhöll sig tyst och stilla. Ingen visste rätt i första bestörtningen hvad han skulle tro eller säga. Herrarne togo detta som ett godt förebud och pålyste ett möte till Tuna, dit presten med tolf fullmäktige från hvarje socken skulle komma dem till mötes för att öfverlägga om landets bästa.
Detta möte egde rum den 2 September, men framkallade just hvad man ville förekomma — dalkarlarnes öppna anslutande till hertigen. Desse började nemligen här taga hertigen i försvar, och då föreslog Carl Bengtsson, att man skulle tvinga dem. Detta fingo bönderne kännedom om och uppretades i hög grad, i synnerhet sedan herrarnes tjenare tillika utspredo bland dem, att 1300 uplandsryttare stodo vid gränsen färdiga att rycka in i Dalarne. Carl Bengtsson svarade äfven öfvermodigt, när bönderne en gång träffade honom och herr Jakob, sysselsatte med att stöpa kulor i klockaregården; bönderne sporde, »hvad de hade för sig», hvarpå Carl Bengtsson gaf till besked: »Vi steka sillar åt dalkarlarne!» Fruktan och harm bemäktigade sig nu böndernes sinnen och de sände hemligen ilbud norr ut, »att man skulle gripa till vapen». Med förvånande hastighet visade sig verkan häraf.
Först spredo sig underrättelserna till den närmaste trakten, och allmogen från Stora Skedevi och Husby socknar, till slut äfven Tuna-karlarne kommo tågande till Tuna kyrka. Herrarne befunno sig då i kyrkoherdehuset, men uttogos derifrån och fördes fram på kyrkvallen att förhöras. Det föll sig för herrarne något svårt. »Rikets herrar ville öfverändakasta arfföreningen», skreko bönderne, »och sjelfve regera, men dalamännen skulle alltid bevisa sin trohet mot gamle kung Göstas barn.» De skreko äfven om, att herrarne fore med lögn, då de sade, att Sigismund lefde, ty man visste väl, att en skräddaregesäll, som liknade konungen, blifvit sänd till Sverige. Förhöret slutade dermed, att herrarne insattes i förvar, till dess att allmogen norr ifrån skulle hinna anlända.
Så skedde ock, men mot Jakob Räf var bitterheten så stor, att den utbröt i våldsamheter redan nu, när han skulle föras till fängelset. Han öfveröstes först med oqvädinsord, derpå följde hugg och slag, och så belades han med bojor, som fastspikades vid en svinho. »Det passade bättre», ropade man åt honom, »att han åte ur svinho än ur silfverfat, han som mättat sig med enkors och faderlösa barns svett och sista fyrkar.» Somliga spottade honom i ansigtet, andra ströko smuts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0551.html
