Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33°
Oscar //.
Bondeståndet hade förlorat det mesta af sin
forna betydenhet. De förmögnare Odalbönderne hade
blifvit frälsemän, och de öfrige, som nu kallades
skattebönder, kunde föga göra sina politiska
rättigheter gällande. ; Dock finner man »fyra
män af allmogen från hvar lagsaga» kallade till
den nyssnämnda herredagen i Kalmar, som sålunda
egentligen bort kallas en riksdag, ehuru den både
till benämningen och i verkligheten var en herredag,
ty besluten bestämdes af herrarne. Frälse-bönderne
hade inga politiska rättigheter, ock i samma
mån frälsefriheten utsträcktes, föllo skatter och
utskylder tyngre på skattebönderne, som mer och mer
utarmades.
Under unionstiden väcktes hos allmogen
under Engelbrekts ledning åter känslan af dess
betydenhet. Både bönder och borgare kallades åter till
riksmötena, och efter Carl Knutssons död sammanträdde
bönderne egenmyndigt i Upsala, tolf från hvarje
landskap, samt förelade riksens råd att träffa någon
Öfverenskommelse sig emellan, emedan de, bönderne,
»ingalunda kunde lida någon tvedrägt i landet». Det
var ock hufvudsakligen genom böndernes och borgarenas
inflytande, som Sten Sture den äldre utsågs till
riksföreståndare, och »med Gud och Sveriges allmoge»
gjorde Gustaf Vasa slut på unionen och Sverige åter
till ett sjelfständigt rike.
Under Gustaf Vasas kraftfulla styrelse ökades åter
konungens myndighet. Konungadömet blef ärftligt, och
konungen var nu den verklige innehafvaren af makten
inom samhället. Han regerade dock ej sjelfrådigt,
utan rådgjorde med folkets ombud i de flesta vigtiga
frågor samt inhemtade deras beslut, i hvilka han dock
af egen myndighet gjorde åtskilliga tillägg och hvilka
han äfven stundom tillämpade annorlunda än åsyftadt
varit. Man finner dock ännu under Gustaf I:s regering
spår af den urgamla förbundsförfattningen. .Föreningar
bildade sig inom landskapen och underhandlade dels
med hvarandra, dels med konungen. Han höll möten med
enskilda landskap eller med flera sådana; särskildt
med allmogen, eller med köpstadsmännen och allmogen
tillhopa; med rikets råd ensamt, eller med rådet och
allmogen, eller med rådet och frälset; äfven med ombud
från hela riket Under hans regering förekommer ock
benämningen riksdag allt oftare, i stället för den
af herredag; men när, hvar och huru riksdag skulle
hållas och hvilka ärenden fordrade riksdags beslut
förblef obestämdt.
Adeln var nu rikets främsta och mäktigaste stånd,
hvars privilegier Gustaf I, sjelf utgången ur
detta stånd, bekräftade, men hvars maktlystnad och
inkräktningar på de öfriga ståndens bekostnad han dock
genom sin öfverlägsna personlighet återhöll. Under
söndringarna mellan hans söner tillväxte deremot
adelns både myndighet och rikedomar alltmera. De
grefvar och friherrar Erik XIV tillsatt såsom
en motvigt mot hertigarne, hans bröder, erhöllo
ärftliga förläningar af kronogods, hvilka äfven
alltmera frikostigt förlänades åt adeln i allmänhet,
och härigenom ökades adelns rikedom i samma mån som
kronans egendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
