Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsmännen.
317
felade att å nyo göra ett för den ofta förut så gerna
hörde riksdagsveteranen fördelaktigt intryck. Hans
styrka låg ock i hans talegåfva. »Han var», yttrar
en minnestecknare, *) »såsom talare begåfvad med
en sällsynt förmåga att tillvinna sig intresse,
om icke företrädesvis genom periodbyggnadens
fulländning eller innehållets sakrikhet, dock
ofta genom framställningens behag och på sitt sätt
egendomlighet, samt en qvick fyndighet i repliken,
alltid genom dess frimodighet och värme, genom röstens
fulla och harmoniska klang, samt en ädelhet i skick
och hållning, som äfven i ögonblick, då sådant
varit att befara, aldrig öfvergaf honom». Någon
högre betydenhet såsom statsman kan man deremot
ej tillerkänna honom. Hela hans verksamhet hade en
öfvervägande negativ riktning. Han hade stor förmåga
att upptäcka och framhålla svagheterna och bristerna
i det bestående, men ganska ringa i att framhålla
det bättre, hvarmed detta skulle ersättas. Äfven som
partichef var han föga framstående och var snarare
sitt partis främste talare än dess ledare. Han afled
i Januari 1865.
Grefve Anckarsvärds ihärdige motståndare’ och i vissa
hänseenden en motsats till honom var Jakob August
von Hartmansdorff, äfven i föregående del flerstädes
omnämnd. Född 1792 å det lilla hemmanet Liarp i
Småland, som innehades af hans fader, kaptenen vid
Jönköpings regemente Jakob Baltzar von Hartmansdorff,
blef han student i Upsala 1806, ingick, efter tagna
embets-examina, i tjenstgöring vid krigsexpeditionen
1809, blef kopist i pomerska expeditionen 1810,
åtföljde chefen för denna expedition friherre
Wetterstedt under fälttåget i Tyskland 1813, 14,
blef protokolls-sekreterare och föredragande af
pomerska ärenden och militära befordringsmål hos
kronprinsen i dess högqvarter i Tyskland 1814,
biträdde samma år den kommission, som med norska
storthinget afhandlade vilkoren för Sveriges och
Norges förening, var sekreterare hos riksståthållaren
i Nprge 1816-21, blef kansliråd 1818, fullmäktig
i riksgälds-kontoret 1823, riddarhus-kamere-rare
1826-33, banko-fullmäktig 1828-31, statssekreterare
för eckle-siastik-expeditionen 1831. Såsom t. f. hof
kansler åren 1836, 37, 38, gjorde han sig, genom
flitigt bruk af indragningsmakten och förföljelser mot
den liberala pressen, lika impopulär, som Anckarsvärd
denna tid var motsatsen, och hans impopularitet
blef slutligen sådan, att man fann rådligast att
aflägsna honom. Häri sändes till Kalmar såsom
vice landshöfding i November 1838, och äfven här
såg man honom från början icke gerna, men genom sin
ovanliga embetsmänna-duglighét, sin rättrådighet, sjtt
ordningssinne och sin tillgänglighet för alla gjorde
han sig snart både aktad och omtyckt. Han lemnade
likväl redan i Mars 1840 detta embete, förnärmad
öfver, att man ej gjort afseende å hans förord vid
landssekreterare-1jenstens tillsättande, och uppträdde
under 1840 års riksdag såsom den kraftigaste och
modigaste förfäktare af de konservativa politiska
åsigterna mot de under denna riksdag s!
Ny illustrerad tidning, 1865, n:o 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
