Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Oscar IL
i Augusti 1877. Såsom hof kansler gjorde han faktiskt
slut på indragningsmakten, ehuru denna först vid
1844-45 årens riksdag utdömdes ur grundlagen, och
’omfattade i allmänhet moderat-liberala politiska
åsigter, men uppträdde vid 1865 års riksdag med mycken
skärpa mot den föreslagna nya riksdagsordningen,
såsom i det föregående är visadt, var för öfrigt en
man med stora kunskaper och allmänt aktad såsom en
ärans man i detta ords mest omfattande betydelse.
Mesta inflytandet inom konung Oscars första
konselj hade dock ingendera af dessa båda dess
främsta ledamöter, men väl en bland de konsultativa
statsråden, friherre Johan Nordenfalk^ som ock varit
af konungen erbjuden att såsom Justitiestatsminister
träda i spetsen för konseljen, men undanbedt sig
detta embete, hvilket han dock snart nog fick
öfvertaga. Född 1796 på Gålsjö bruk i Ångermanland
och son till bruksegaren Carl Fredrik Nordenfalk,
hade han ingått i tjenstgöring vid Justitierevisionen
1817, haft domareförordnanden 1818 och 1819, blifvit
assessor i Svea hofrätt 1823, protokollssekreterare
1825 och förste expeditionssekreterare 1826,
samt förordnades i Mars 1828 att förestå
statssekreterareembetet för krigsärendena, å hvilket
han i September samma år erhöll fullmakt. Hans
befordringar hade sålunda gått ovanligt raskt, men
under striderna å riddarhuset följande riksdagen,
så väl som under hans embetsutöfning i allmänhet,
visade sig Nordenfalk fullt vuxen det vigtiga
förtroendeembete han erhållit. Han egde ock i hög
grad Carl Johans bevågenhet, men var likväl icke
sällan äfven i vigtiga frågor af olika mening med den
gamle konungen, hvilket slutligen förmådde honom att
i Februari 1831 lemna sitt embete. Att konungen dock
fortfarande med välvilja omfattade honom, visade
den friherrliga värdighet han erhöll 1838. Genom
sitt giftermål med fröken Maria Risellschöld
hade han blifvit egare till betydliga jbrd- och
bruksegendomar, åt hvilkas vård och förbättrande han
efter sitt afskedstagande en längre tid egnade sina
omsorger. Vid 1840 års oroliga riksdag uppträdde
han, utan att dock sluta sig till oppositionen,
såsom förfäktare af liberala politiska åsigter,
tillstyrkte representationens ombildning och
riksdagars hållande hvartannat år, samt ansåg
det, under dåvarande politiska förhållanden,
»vara af vigt för styrelsen att, ju oftare, ju
bättre, rådfråga representationen». Vid bildandet
af den konselj, hvilken konung Oscar i Maj 1844
tillsatte i liberal riktning, blef ock Nordenfalk
rådfrågad, ingick i densamma såsom konsultativt
statsråd och förklarade under öfverläggningen å
riddarhuset i Augusti 1844 rörande det från förra
riksdagen hvilande representationsförslaget, att
representationssättets förbättring utgjorde »ett
ämne af den fosterländska vigt, att frågan icke
kan falla». Då friherre Gyllenhaal i December 1844
lemnade justitiestatsministerembetet blef Nordenfalk
hans efterträdare, yttrade sig mot den af tre riksråd
antagna nya författningen om systers lika arfsrätt
med broder, hvilken, af statsrådets öfriga ledamöter
tillstyrkt, af konungen sanktionerades i Maj 1845, men
kon trä-signerade flera andra vigtiga författningar,
samt vinnlade sig ifrigt öra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
