Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterheten.
247
samlingen af sina Dikter, i hvilka hans Resebilder,
minnen från en med offentligt understöd företagen resa
till Italien 1846, 1847, väckte stor uppmärksamhet
såsom verkliga praktstycken i sitt slag, och 1850
blef .han ledamot af svenska akademien, der han
efterträdde Franzén. Hans inträdestal öfver Franzén
väckte ock allmän beundran. Redan förut hade han
gjort sig berömd både såsom minnes-sångare och
minnestalare genom sångerna vid prins Gustafs,
erkebiskopen Wingårds och professorerna Sillens och
Tullbergs bortgång, samt talet öfver Geijer, 1848,
och vann såsom talare ytterligare utmärkelse genom
talen öfver ^Atterbom, 1855, Oscar I, 1859, samt å
femtionde årsdagen af Sveriges och Norges förening,
1864. Huru högt hans till antalet icke särdeles många
dikter skattats af den läsande allmänheten, vittna
de sju upplagor de erhållit. {lans Samlade skrifter
utgåfvos efter hans död i 8 band, 1866-1868. Såsom
skald intager han ett af de främsta rummen inom vår
nyaste vitterhet. Till sin personlighet var han sluten
och svårtillgänglig, ansågs derföre af många för stolt
och sjelfkär, men de, som kände honom närmare, visste,
att denna otillgänglighet snarare härrörde af skygghet
och-en viss svårighet att finna sig i det vanliga
umgängeslifvet. Aktning ingaf han hos alla, om han
ock endast af högst få vann en varmare tillgifvenhet,
och gick i allmänhet ensam sitt lif igenom,
De nu omnämnde författarne hade gjort sig kända
redan under föregående tidskifte, men följande
Vitterhetsidkare tillhöra såsom sådana mera
uteslutande tiden efter Carl Johans död:
Elias Sehlstedt, den till lefnadsåren äldste bland
dessa yngre skalder, född 1808 i Hernösand, der
fadern, Abraham Sehlstedt, var handlande, student
i Upsala 1829, tjensteman vid tullverket 1836,
tullinspektor vid Sandhamns tullkammare 1852-1869
och död i Juni 1874, hade redan som gymnasist gjort
sig känd för poetisk begåfning, och år 1832 utgaf
han ett litet dikthäfte, kalladt »Norrlandsblommor
af -dt», men först 1844 utsatte han sitt namn å sina
»Knäppar på lyran». Hans »Samlade sånger och visor»
utkommo i 5 delar 1873- 1876. Han hade icke många
strängar på sin lyra, men dess toner voro glada och
lifvande. Poesien var för honörn företrädesvis »den
glada vetenskapen». Hans diktkonst rörde sig inom en
föga vidsträckt krets, men inom denna röjde den rik
skaldebegåfning och fann också talrika, tacksamma
läsare. Om Sehlstedt icke kan räknas till våra
fantasirikare eller djupsinnigare skalder, var han
dock en af.de mest populäre och förtjente att vara
det.
Johan Gabriel Carlén, född å Hasslekärr i
Vestergötland 1814 och son till kronofogden,
assessorn Carl Gabriel Carlén, blef student i Upsala
1831 och inträdde efter aflagd juridisk examen i
Justitierevisionen 1837, men egnade sig hufvudsakligen
och slutligen uteslutande åt författareskap, genom
utgifvande dels af egna vittra arbeten - »Stycken
på vers», 1838, »Poetiskt album», 1841, »Romanser ur
svenska folklifvet», 1846, »Samlade dikter», 1870 -
dels af andra vittra för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
