Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan och presterskapet. \
195
termål få förrättas och nattvarden utdelas jemväl
enligt denna handbok, derest så önskades. Hvad
ständerna sålunda beslutat och anhållit blef ock af
kongl. maj:t bifallet och författning derom utfärdad
den 26 Oktober 1858. Sedermera beslutade riksdagen
den ändring i denna författning, att stadgandet,
det sammankomster till gemensamma andaktsöfningar
utan vederbörande presterskaps omedelbara ledning
icke utan särskildt tillstånd finge ega rum å tid,
då allmän gudstjenst i församlingen hålles, skulle
borttagas och i stället föreskrifvas, att sådan
sammankomst ej finge hållas så nära stället för den
allmänna gudstjensten, att denna eller ordningen vid
densamma stores, hvilket beslut anmäldes hos* kongl,
maj:t i skrifvelse den 7 Maj 1867 och förnyades i
skrifvelse den ii Maj 1868, hvarefter författning i
enlighet dermed utfärdades den ii December 1868.
Vid 1859, 1860 årens riksdag afläts åter en kunglig
proposition om utvidgad religionsfrihet, i hvilken
föreslogs upphäfvande utaf det stadgade straffet af
landsflykt och förlust af arf för affall från deri
rena evangeliska läran, samt stadgande i stället,
att den, som offentligen förkunnar eller till annans
förledande annorledes utsprider lärosatser, stridande
mot den rena evangeliska läran, skulle straffas med
böter från 50 till 300 rdr eller fängelse från två
månader till ett år. Samma straff stadgades för den,
som genom bedrägliga medel, hotelser och löften om
timliga fördelar förmår annan till affall från den
rena evangeliska läran, eller om någon, som fått
sig anförtrodt att uppfostra eller undervisa barn,
tillhörande svenska kyrkan, söker bibringa barnet
annan tro än denna kyrkas. Tillika föreslog kongl,
maj:t en lag angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, enligt hvilken kristne
trosbekännare af annan lära än den rena evangeliska
skulle, om de ville förena sig i församling, derom
göra anmälan hos komtn-gen samt dervid uppgifva
sin trosbekännelse och församlings-ordning. Blefve
sådan anhållan bifallen, egde det sålunda tillåtna
samfundet rätt till fri religionsöfning inom
de af lag och sedlighet bestämda gränser; dock
finge offentliga kyrkobruk och andaktsöfningar
förrättas endast inom dylik församlings kyrka,
bönehus eller kyrkogård. Samma rätt skulle ock
tillkomma redan bildade församlingar af främmande
trosbekännare. Hvarje så tillåten församling
skulle vara oförhindrad att sjelf kalla prest
eller lärare, samt hade att såsom föreståndare
anställa en välfrejdad person, i hvars vård hennes
angelägenheter kunde anförtros, och skulle derom göra
anmälan, i Stockholm hos öfverståt-hållare-embetet
och annorstädes i riket hos konungens befäl l
ningshaf-vande. Främmande trosbekännares församlingar
skulle dock ej kunna förvärfva fast egendom i riket,
med undantag af plats för kyrka och kyrkogård.
Efter vidlyftiga öfverläggningar blef denna
proposition af ständerna antagen, och den 23 Oktober
1860 utfärdades tvänne författningar, dels angående
ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den,
som träder till eller utsprider villfarande lära,
och dels angående fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
