Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1856-1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$0
Oscar L
rätta ryska etablissementet i närheten af Nordsjön,
och fördraget af den 21 November var således i
samtliga kontraherandes intresse, äfven oberoende af
de ytterligare följder det kunde medföra.
Genom detta fördrag förband sig Sveriges och Norges
konung att icke till Ryssland afstå eller med detta
rike utbyta eller tillåta detsamma besätta någon del
af de områden, som hörde under de förenade rikena,
äfvensom att icke till Ryssland öfverlåta någon
rätt till bete eller till fiske eller af hvad annan
beskaffenhet som helst på de förenade rikenas område
eller vid deras kuster, samt afvisa hvarje anspråk,
hvilket Ryssland kunde framställa, för att försäkra
sig örn någon sådan rättighet. Derest något förslag
i sådan syftning från Ryssland framstäldes., skulle
detsamma af Sveriges och Norges konung oför-dröjligen
delgifvas fransmännens kejsare och Storbritanniens
drottning, hvilka förbundo sig att lemna stridskrafter
till lands och vatten, tillräckliga att, i samverkan
med svenska och norska krigsmakten, motstå Rysslands
anspråk eller angrepp.
Detta fördrag, som redan i sig sjelft visade,
att de skandinaviska rikena frånträdt den förra
nära förbindelsen med Ryssland, åtföljdes af ett
cirkulär från svenska kabinettet af den 18 December,
hvarigenom detta förhållande ännu tydligare lades i
dagen. Det hette deri, bland annat, att farhågor för
framtiden, grundade pä alltför väl bekanta hågkomster
och hvilka hade vunnit ytterligare styrka genom
försöken att utvidga Rysslands makt i orienten,
hade föranledt det ingångna förbundet, Som var
helt och hållet defensivt. Det berodde således på
Ryssland att förekomma tillämpningen deraf genom
att respektera de förenade rikenas rättigheter och
upphöra att ingifva oro för bibehållande af jemnvigten
i Europa. Ett sådant språk hade det ryska kabinettet
på nära ett halft århundrade icke fått höra från det
svenska. Preliminärerna till ett fördrag om Sveriges
och Norges aktiva deltagande i kriget mot Ryssland,
mot subsidier från England och Frankrike, skola äfven
varit undertecknade, och öfvertygelsen, att striden,
efter att föga lyckligt’ för Ryssland vara förd vid
kusterna af Svarta hafvet, nu skulle utkämpas vid
Östersjön, verkade otvifvelaktigt icke så litet på
Alexander II, som i Mars 1855 efterträdt sin fader
Nikolaus såsom Rysslands kejsare och som, kort efter
det fördraget af den 21 November 1855 bKfvit officielt
kungjordt den 15 Mars 1856, redan den 30 i samma månad
ingick i Paris fred med vestmakterna och Turkiet,
hvilken för Sverige medförde åtminstone den direkta
fördel, att Ryssland nu förband sig att icke befästa
Ålandsöarna eller der hafva något militäriskt eller
sjö-etablissement.
Sedan denna fred blifvit ingången, voro Sveriges
förhållanden till alla utländska makter åter helt
vänskapliga, och konungen kunde derom försäkra
ständerna, då de samlades till ny lagtima riksdag,
som öppnades den 23 Oktober 1856.
Inom statsrådet hade åtskilliga förändringar sedan
den föregående riksdagen inträffat. I Mars 1855 hade
statsrådet Reuterdahl blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
