Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1856-1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Oscar L
skilda läge vunnit och som gjort det för dem möjligt
att, ostörda af de europeiska förvecklingarna,
fullfölja sin inre utveckling och i denna finna
en rik ersättning för hvad de förlorat i yttre
inflytande. För bibehållande. af förbundet med
Ryssland hade Carl Johan för öfrigt äfven ett ganska
giltigt skäl deri, att något annat ej stod honom
till buds. England, med sin vexlande partistyrelse,
var ett allt för opålitligt och dessutom ensamt
ej tillräckligt stöd. Franska regeringen var under
tiden före Julirevolutionen föga vänskapligt sinnad,
och Ludvig Filip, som genom denna revolution fick
ledningen af Frank-, rikes politik, hade så mycket att
syssla, för att hålla sig sjelf uppe, att på honom
föga var att räkna, hvilket de, som den tiden sökte
Frankrikes stöd, tillräckligt fingo erfara. De båda
tyska stormakterna, Österrike och Preussen, stodo på
Rysslands sida, och staterna af andra ordningen voro
af allt för liten betydenhet att utgöra ett stöd.
Äfven konung Oscar, hvilken man väl visste hysa föga
personliga sympatier för Sveriges östra granne, hade
under de första åren af sin regering ingen särskild
anledning att från träda förbundet med Ryssland. Det
var först vid den hotande brytningen mellan Ryssland
och vestmakterna, under loppet af året 1853, som något
val för svenska regeringen egentligen kunde komma
i fråga. Frankrike hade nu, efter en ny revolution,
fått en stark regering, som vida mer än de föregående
tycktes hågad att ingripa i de allmänna" europeiska
förhållandena och äfven ega större förmåga dertill,
samt stod i nära förbund med England och med Turkiet,
hvars integritet båda vestmakterna hade i främsta
rummet att upprätthålla.
Det förestående kriget kunde likväl lätt få sådan
omfattning, att Sveriges biträde blefve af synnerlig
vigt för vestmakterna, äfvensom det, å andra sidan,
måste för Ryssland vara lika angeläget att försäkra
sig om sådant biträde. Det underlät också icke att
uppmana kabinetten både i Stockholm och Köpenhamn
till ett nära förbund, hvarigenom man skulle kunna
stänga vestmakternas flottor fråu Östersjön; men
konung Oscar besvarade denna uppmaning medelst en
förklaring af den 15 December 1853, att Sverige
och Norge skulle af-hålla sig från allt deltagande
i kriget till förmån eller skada för någondera
af de krigförande makterna; att dessas krigs-
och handelsfartyg skulle få inlöpa i svenska och
norska hamnar, med undantag allenast af Stockholms,
Christiania, Kortens, Carlstens, Carlskrona och
Slite, hvilka kunde stängas för krigsfartyg; att
kapare ej skulle tillåtas inlöpa i de, förenade
rikenas hamnar eller uppehålla sig på deras redder;
att uppbringade fartyg, med undantag af bestyrkta fall
af sjönöd, ej skulle fa införas i svenska och norska
hamnar eller dömas såsom förbrutna och försäljas,
samt att de krigförande makternas fartyg kunde i de
förenade rikenas hamnar förse sig med alla de varor,
hvaraf de kunde vara i behof, med undantag af sådana,
som räknades till krigs-kontraband) hvaremot svenska
och norska fartyg samt deras laddningar borde af de
krigförande makterna åtnjuta hvarje skydd och lättnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
