Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1853, 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen i§S3, 1854.
43
cember 1848 blifvit me<J stor majoritet vald till den
franska republikens president, gjorde i December 1851,
då han fann sitt inflytande inom nationalförsamlingen
hotadt, genom ett statsstreck slut på den dåvarande
statsförfattningen, gaf Frankrike en ny, genom
hvilken han i sjelfva verket blef i det närmaste
enrådande, samt lät i November 1852 utropa sig
till fransmännens kejsare, under namn af Napoleon
III. Under hans ledning började Frankrike, hos de
öfriga europeiska staterna återvinna en betydande del
af det inflytande, hvilket det sedan hans farbroders
fall förlorat. Rysslands sjelf herskare, kejsar
Nikolaus, hade under de senare åren varit den, som
egentligen bestämt Europas politik; men han fick nu en
medtäflare i Napoleon III, som kraftigt motsatte sig
Nikolai försök att åstadkomma en delning af Turkiet,
lik den, som under hans företrädare egt rum af Polen
och hvarvid största andelen af rofvet åter skulle
tillfalla Ryssland. Häremot uppträdde nu Frankrike och
England i nära förening. Sedan ryska härar inryckt i
Donau-furstendömena, framträngde de förenade engelska
och franska flottorna- genom sundet vid Dardanellerna,
Turkiet förklarade i September 1853 Ryssland krig,
de förenade flottorna inseglade i Svarta hafvet,
förbund afslöts i Mars 1854 mellan Frankrike, England
och Turkiet, till dettas försvar, och Frankrike och
England förklarade Ryssland krig.
Redan i medlet af föregående året, då detta krig
hotade att utbryta, hade konung Oscar skyndat att
afgifva en förklaring om Sveriges neutralitet,
i händelse af ett fredsbrott mellan vestmakterna
och Ryssland. Denna förklaring, hvilken chefen för
landtförsvars-departementet statsrådet von Hohenhausen
icke ansåg behöfligt att på förhand afgifva, skall
varit anledningen till hans afskedstagande i Juni
1853, då han efterträddes af generalmajoren grefve
Nils Gyldenstolpe.
Den 21 November 1853 sammanträdde åter ständerna i
Stockholm till lagtima riksdag. Till landtmarskalk
förordnades landshöfdingen i Linköping grefve
Henning Hamilton. Talman i presteståndet var
Hans Olof Holmström, som 1852 blifvit erkebiskop
efter Wingård. I borgareståndet blef borgmästaren
i Norrköping Per Johan Lagergren talman och en
af Stockholms representanter, kryddkramhandlaren
Anders Magnus Brinck, vice talman; i bondeståndet
Nils Strindlund från Vesternorrlands län talman och
Adolf Wilhelm Svartling från Linköpings län vice
talman. Till bondeståndets sekreterare förordnades
hä-radshöfdingen Johan Roy.
I trontalet antyddes ingen reform af representationen
eller iiiom den civila, kriminella eller kommunala
lagstiftningens område, hvaremot konungen lade
stor vigt vid en förändrad lagstiftning rörande
bränvinsbränningen, samt vid komplettering af
försvarsverkets materiel och vid förbättringar af
kommunikationerna.
I riksdagsberättelsen omförmäldes, huru den 8 Maj 1852
en konvention blifvit i London afslutad, genom hvilken
bestämdes, att de till danska monarkien hörande stater
skulle allt framgent blifva under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
