Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitter heten.
475
Dessutom har han utgifvit »Den siste folkungen,
sorgespel i 6 akter, 1830, en öfversättning af Lord
Byrons Parisina, 1838, »Svenska folkets sagohäfder»,
ii delar, 1839–1870, af hyilka de första utkommit
i tysk öfversättning 1842, samt »Afsked från svenska
folkharpan», en ny samling folkvisor och egna sånger
i folkvisans diktform, 1848.
.Bland de Vitterhetsidkare, som för öfrigt uppträdde
l götiska förbundets tidskrift, vunno endast Beskow
och Nicander något större litterärt rykte; men bådas
bidrag voro synliga först i sista häftet af denna
tidskrift och båda hade inkommit i förbundet först, då
dess hufvudsakliga verksamhet upphört, så att de icke
egentligen kunna räknas bland dess skalder. Det hade
i början af sin tillvaro visat icke ringa benägenhet
för fornnordisk ensidighet, hvarför så väl Ling som
förbundets egentlige stiftare Jakob Adlerbeth och icke
så få andre derinorn voro ’mycket fallne; men genom en
mera omfattande uppfattning och öfverlägset mästerskap
hade Geijer och Tegnér lyckats frigöra förbundet från
denna ensidiga riktning, och det är i synnerhet de,
jemte Afzelius, hvad särskildt beträffar lifvandet
af hågen för vår folkpoesi, som verkat det betydande
inflytande detta förbund utöfvat på utvecklingen af
vår vitterhet.
I en med det götiska likartad riktning stiftades
under hösten 1815 Manhems-förbundet af Dahlgren och
dåvarande pastorsadjunkten Anders Jakob Cnattingius,
båda lärare vid en af Arvid August Afzelius upprättad
större enskild skola i hufvudstaden. Ändamålet var
ursprungligen endast att söka åstadkomma en närmare
vänskaplig förening mellan några af lärarne och de
bästa lärjungarne i skolan, med särskild ögonmärke för
öfrigt att vinna och sprida ökad kännedom om nordiska
fornlitterattiren, myterna och sagorna. Till detta
förbund slöt sig bland andre, C. J. L. Almqvist,
som genast blef förbundets ordförande och som
i början af 1816 uppgjorde en mycket storartad
plan till dess organisation, hvilken likväl af
de flesta förbundsbröderna fans alltför svår att
praktiskt tillämpa; men förbundet indelades dock,
under Almqvists ledning, till en början i fem
grader, och vissa kunskapsprof i nordiska myterna,
sagorna, fornspråket och fornlemningarna skulle
afläggas för uppflyttning från den ena graden
till den andra. Förbundet blef sålunda ett slags
undervisningsanstalt, hvilket fortfor till 1818, då
lexläsningen för uppflyttning i graderna upphörde och
i stället föreläsningar infördes. Man hade likväl
uttryckligen beslutat, att intet tal om politik
skulle vid sammanträdena få förekomma. En tid tycktes
förbundet haft rätt många ledamöter; men efter hand
svalnade intrycket derför och i början af 182o-talet
upplöste det sig.
Carl Jonas Ludvig Almqvist hade emellertid inom och
genom detsamma väckt en viss uppmärksamhet, hvilken
han sedermera af flera anledningar fortfor att ådraga
sig. Han var född i Stockholm i November 1793 och
son till krigskommissaren Carl Gustaf Almqvist och
till Brigitta Gjörwell, dotter till den bekante
i föregående delar vid flera tillfälleri orptaHe
flitige publicisten QarJ Christofer Gjörwell; hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
