Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterheten.
449
anstäldes han i Svea hofrätt och kammarrätten
samt blef i December 1808 auditör vid Skaraborgs
regemente. I denna egenskap åtföljde han regementet
under fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814
samt blef 1818 krigsjustitiarie i krigshofrätten. På
denna plats stannade han en längre tid, och den
ovilja, han ådragit sig genom författarskapet i
Polyfem, misstänktes vara anledningen att han ej
användes i högre befattningar, dem han genom hufvud
och kunskaper tycktes fullt vuxen. Likasom Askelöf
riktade han emellertid sina sarkasmer mot de liberala
tidningarnas stortalighet, samt lemnade till Den
objudne gästen och Svenska Minerva flera bidrag, till
en del de skarpaste bland der införda uppsatser. År
1831 utgaf han, under antaget namn af Jan Jansson,
en skrift »Om ministere och opposition», som väckte
mycket uppseende och hvari han ej skonade hvarken den
ena eller den andra. För öfrigt hade han 1817 utgifvit
en roman »Axel Sigfridsson», som dock. förblef
ofullbordad, 1822 i Dahlgrens »Opoetisk kalender
för poetiskt folk» infört berättelserna »Samvetets
fantasi» och »Skaldens harpa», samt 1824 utgifvit
romanen »Spader dame. En berättelse i bref, funna
på Danviken», som öfversattes på tyska och som också
bland alla Livijns skrifter röjer mesta snille, men
tillika så många vidunderligheter, att den fullt gör
skäl för den lokal, der den; enligt sin titel, skall
varit funnen. Den utgjorde tillika Livijns afsked
från det vittra författarskapet. Sedermera lemnade
han några bidrag till krigsvetenskaps-akademiens
handlingar, af hvilken han blifvit ledamot 1825,
utnämndes 1835 ^ generaldirektör och ordförande i
styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar
i riket, samt utgaf 1844 en »Promemoria angående
Sveriges försvarslöshets-system». Han afled i Oktober
detta år, och hans »Samlade skrifter» utgåfvos 1850 af
Adolf Ivar Arvidsson. Livijn var af naturen begåfvad
med rik inbillningskraft, skarp och bitande qvickhet
samt stor rikedom på idéer, denna i så hög grad,
att den nedtyngde hans författarskap. Så snart han
kastat en tanke på papperet, uppstodo hos honom en
mängd nya öfver samma ämne, hvarföre han ock den ena
gången efter den andra omarbetade sina uppsatser samt
lemnade efter sig ett stort antal utkast till arbeten,
som aldrig blefvo fortsatta eller fulländade. Hans
outgifna handskrifter, förvarade i kongl, biblioteket,
utgöra ock 14 starka band, bland hvilka man,
jemte ett sorgespel i 5 akter, Torkel Knutsson,
och »Tentamen», fars i en akt, finner mer än tjugu
utkast till sorgespel, romantiska operor, komiska
farser m. m., samt en stor mängd andra uppsatser,
vittnande både om hans rikedom på idéer och hans
oförmåga att beherska dem.
Lorenzo Hammarsköld fortfor att egna sig uteslutande
åt litteraturen, hvartill äfven hans tjenstgöring’
vid kongl, biblioteket väl lämpade sig. Han blef
der förste amanuens 1811 och erhöll 1826 titel
af kongl, bibliotekarie - alla hans befordringar
på tjenstemannabanan. Sin kritiska verksamhet
fortsatte han ifrigt i de tidskrifter hans vänner
och själafränder i Upsala utgåfvo, och detta lika
hänsynslöst och i
Starbäck o. Bäckström* Ber. ur Sv. H is t. X.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
