Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han för sin utkomst nödgades öfvertaga en
informatorsplats, hvilken höll honom från akademien
till hösten 1798, då ett erhållet stipendium tillät
honom att återvända till Upsala och der fortsätta
sina studier. Våren 1799 började han sina öfningar
å kemiska laboratoriet, valde genast sjelf sina
operationer och blef sin egen läromästare. Medan
han under sommaren 1799 vid Medevi helsobrunn
biträdde brunnsintendenten, medicinalrådet Hedin i
vården om de sjuke, beredde han sig tillfälle att
kemiskt pröfva vattnet i de särskilda källorna och
resultatet af dessa undersökningar blef ämnet för
hans första disputation 1800. Redan följande året
tog han sin medicine-licenciat-examen och utnämndes
i Maj 1802 till medicine- och farmacie-adjunkt hos
collegium medicum, men insjuknade kort derfter i
en svår nervfeber, som hotade att göra slut på hans
dagar, men från hvilken han tillfrisknade, och efter
detta tillfrisknande undergick hans kroppsbyggnad
en väsentlig förändring, så att den förut spenslige
och sjuklige ynglingen blef en kraftig, starklemmad
man. Ännu märkbarare blef den själsförmögenheternas
utveckling, som efter denna sjukdom röjde sig hos
Berzelius och som snart tillvann honom en allmännare
uppmärksamhet. Redan i barndomen hade han dock
röjt anlag, som föranledde styffadern att till
den tioårige gossen yttra: »Jakob, du har anlag att
träda i Linnés fotspår – om du har Gud för ögonen.»
Styffadern lefde ock tillräckligt länge för att se
Berzelius i vetenskapligt rykte täfla med Linné.
I ynglinga-åren tycktes likväl hos Berzelius
röja sig ett visst stillastående, men sedermera
utvecklade sig ock hans själsförmögenheter så mycket
rikare.
Redan 1802 gjorde sig Berzelius mera allmänt känd
genom en, tillsammans med bruksegaren Wilhelm
Hisinger, företagen undersökning till utredande
af lagarna för den elektriska stapelns kemiska
verksamhet, hvars resultat, meddelade i en tysk
journal för Februari 1803, blefvo af stor vigt för
kemien. Denna afhandling innehöll nemligen grunddragen
till den elektro-kemiska teorien samt lagarne för
uppkomsten af de elektriska fenomen, hvilka fem år
senare framstäldes af den engelske vetenskapsmannen
Dawy och grundade hans rykte, samt beredde honom det
stora pris Napoleon utsatt för den bästa afhandling
om den af Volta uppfunna elektriska stapelns kemiska
verksamhet. Vetenskapsakademien i Paris kände då icke
Berzelii och Hisingers afhandling, men förklarade
sedermera, att om denna vid prisets utdelande varit
akademien bekant, skulle detsamma blifvit deladt
mellan de svenska och den engelska vetenskapsmannen.
Denna upptäckt följdes efter hand af en mängd nya,
hvilka det blefve allt för vidlyftigt att här anföra,
men hvarigenom kemien omskapades och Berzelius gjorde
sig verldsberömd. Hans vetenskapliga verksamhet röjde
sig i öfver 200 afhandlingar och uppsatser, utgörande
några och sextio digra band och de flesta öfversatta
på en mängd främmande språk. De mest bekanta äro:
»Föreläsningar i djurkemien», 2 delar, 1806, 1808,
»Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
